Bergodalbana
Igår var en riktig bergodalbana för mina (gravid)hormoner och mitt humör. Det höll sig rätt stabilt under dagen när jag pysslade här hemma, men mot eftermiddagen gick det utför.
Jag ville packa om och prova kläderna jag stoppat ner till mig själv i BB-väskan, eftersom det var så länge sedan jag använde dem. Och mycket riktigt hade jag "vuxit ur" mer än hälften av de nerpackade kläderna.
Så jag började rota i garderoben efter något som passade och skulle vara skönt till efter förslossningen. Men när jag endast hittade ett par byxor (som inte var mjukisar) och knappt någon tröja - då brast det. Jag kände mig som en riktig fetknopp. Jag älskar magen och att vara gravid, men alla extrakilon skaver rejält på psyket nu.
Hur som helst...
Jag hittade något att packa ner och allt kändes lite bättre efter en promenad.
Dessutom hade jag fått en avi från posten att sänghimmeln jag beställt fanns att hämta.
Så mot kvällen när sambon kom hem med bilen åkte jag för att hämta paketet, som var rätt tungt - konstigt nog. Men när jag kom hem fanns ingen sänghimmel i kartongen, istället hade jollyroom packat fel och skickat en briovagn (alltså en stor vagn)! Jag blev så besviken!
Jag packade inte ens upp allt utan åkte till posten för att skicka tillbaka paketet igen - på direkten. MEN... När vi packar upp vagnen på posten för att få fram retursedeln så finns den inte, dom har inte lagt i någon!!
Ännu mer frustrerad (inte på postpersonalen) släpar jag med mig paketet till bilen och åker hem. Det kändes som om världen rasat och jag ville bara gråta.
Jag vet inte om jag kan skylla på hormonerna eller mitt egna dåliga tålamod och korta stubin att jag blev så sur över en felskickad vara.
Problemet går ju att lösa, så egentligen borde man inte bry sig om såna här saker...
Idag känns det i alla fall bättre och jag ska ringa till jollyroom om en stund. Hoppas de har bra service vad det gäller sånna här saker.
Något som ändå var kul på riktigt var att en snäll kollega från vårdcentralen skickat hem denna söta mössa till oss, plus ett parjättesöta sockor.
Hon har gjort dom själv.
Så himla snällt och gulligt av henne, det blev jag riktigt glad över.
Visst är mössa underbar?
Små inköp
Har köpt lite nytt till både bebis och mig, så jag tänkte visa er.
Onepiece från Lindex i storlek 62 (bra att växa i).
Amningsbh från märket Abecita. Den är riktigt skön och finare i verklighet än på bild. Den lilla spetskanten är kvar mot bröstet även när man knäpper ner kuporna - väldigt dekorativt.
Badbalja köpt på Lekmer.
Snuttis (Diinglis) från märket Teddykompaniet.
Bebisfilt från Lindex.
Både snuttisen och filten ligger i vår soffa just nu för att de ska börja lukta lite som mig och sambon, istället för tvättmedel. Vet inte om de har någon betydelse för bebisen, men kanske.
Första rummet ut för visning
Ja, nu är det dags att visa första rummet i bostaden för er.
Så småningom kommer även bilder på kök, vardagsrum och på bebisrummet.
Basen i vårt hem är ju vitt. Jag gillar det men har lite svårt att höja mysfaktorn på vissa ställen. Det är en utmaning som kanske underlättas lite mot hösten, när man kan ta in mer mustiga kulörer och tända ljus.
Sovrummet kommer förmodligen få behålla sina kulörer: vitt, blått och lite beige. Men mot kallare perioder kanske någon tjock mysig pläd och/eller fårskinnsfäll adderas - för att "burra upp" det lite.
Nätshopping
Det är verkligen en grå morgon, vädret känns inte alls lika somrigt som för bara några få veckor sedan. Eller egentligen är väll detta mer svenskt väder? Växlande molnighet, några skurar och så lite sol däremellan.
Även om jag inte är jätteledsen över lite gråväder (just nu) så piggade jag upp morgonen lite med att beställa en sänghimmel, från jollyroom (finns också på miniroom), till barnrummet. Den ska hänga över spjälsängen.
Jag är medveten om att den kommer samla på sig damm lätt, men då får jag väll ta ner den med jämna mellanrum och tvätta den. Tycker det ser så mysigt och ombonat ut med en sänghimmel, så det är lätt värt den lilla mödan.
Vet dock inte om man måste fästa den på något vis när lillkillen blir större, så att han inte kan dra in tyget i sängen? Får kolla upp det när vi börjar närma oss den tiden.
Om ett par timmar får jag besök av en ny vän, som också är gravid (bara två veckor före mig). Det ska bli kul!
Trots att jag halvt lovade mig själv att inte bli en sån som pratar bebis och barn hela tiden så är det lätt hänt att ändå hamna där. Det är ju fruktansvärt tjatigt för andra (ex de som ej har barn eller inte är gravida) att höra på någon som är besatt av att prata bebis. Men sitter man i samma båt kan man prata bebisprat i oändlighet, utan dåligt samvete.
Surprise
Herregud, igår åkte vi hem efter en helg i norra Roslagen. Jag trodde att söndagseftermiddagen skulle bli precis som vanligt: hem, handla, backa upp mat/väskor, beställa hämtmat, kanske hinna sätta upp tavlor eller se en film innan sovdax. Men så himla fel jag hade!
När jag kommer hem, låser upp dörren och tittar in så ser jag ballonger, en fantastiskt blöjtårta och paket inne vardagsrummet. Jag tvärstannar i hallen och fattar ingenting, samma förvåning (fast på ett lite annorlunda sätt) som när jag blev friad till bubblar upp i kroppen. Sen hoppar några av mina allra bästa vänner fram, och jag minns inte vad de sa - men jag började gråta och skratta av glädje.
Vi fikade med fina (och goda) bakelser med blåa inslag, jag fick öppna paket och vi pratade och myste.
Jag är så tacksam för den här upplevelsen och för omtanken. Jag har verkligen fina vänner, så fina att orden inte räcker till! Underbara är dom helt enkelt!
Lånade bildcollaget från en av tjejerna.
Alla fina ballonger och banderoller ska få hänga kvar ett tag, och blöjtårtan kommer jag ha svårt att förstöra.
De söta små kläderna och smådjuren ligger uppradade på soffryggstödet i vardagsrummet, så att jag kan beundra dom. :)
Alldeles för lugnt
Ja hörrni. Idag har jag inte haft något speciellt uppbokat, så rastlösheten kryper sig på. Det är ju nästan lite märkligt att jag inte bara kan ta det lugnt en dag, sitta och läsa eller kolla serier på tv. Det tråkar ut mig fullständigt!
Igår var jag i alla fall och lunchade med en vän i Ersta, och mot eftermiddagen/kvällen var det tänkt att göra ett nytt försök med att sätta upp alla tavlor (för det blev ju inte av tidigare i veckan). Men sambon kom hem sent och jag vågar inte röra hammare och borrmaskiner när det kommer till sådana saker som att hänga upp tavlor, de ska ju helst hänga rakt och på samma höjd - så det blev inget med det igår heller.
Idag har jag tvättat och småplockat här hemma. Jag funderar på att åka till panduro och införskaffa lite nytt pysselmaterial, så jag har något att knåpa med sådana här dagar. Det är inte alls lika lätt att få dagarna att gå när vännerna börjat jobba eller börjat skolan igen. Jag är, som jag sagt förut, beroende av sällskap!
En sak jag roade mig med tidigare idag var att sortera alla tillbehör till skötbordet. Skötbordet är köpt på babyproffsen och är av märket Brio tror jag, modellen heter hur som helst Alexander.
Lådorna som alla saker ligger i kommer från IKEA, vi hade dom sedan innan men de användes inte för tillfället. Tyckte de passade jättebra till skötbordet!
Nu har vi nog allt som behövs där. Det är blöjor, fuktade och torra tvättlappar, små handdukar, babyolja, inotyolsalva (+andra salvor), febertermometer, handsprit, topz, nässug (fick en gratis), alvedon, sax och nagelfil m.m. Necicärerna är packade med alla småsaker, så slipper det ligga utspritt och dessutom är det lätt att ta med sig.
Några av er kanske kanske la märke till att det står en rulle hundbajspåsar på ena hyllan. Dom funkar väldigt bra att lägga barnbajsblöjor i! ;)
14 september 2014
Den 14 september är en speciell dag, inte bara för att det är val utan också för att det är vårat beräknade förlossningsdatum. Det är förstås väldigt få som faktiskt föds på det beräknade datumet, men det känns ändå lite speciellt.
Hur som helst... I år tänkte jag förtidsrösta eftersom jag inte vill missa chansen att få påverka, om det nu vore så att vi är på BB den 14:e.
Här nedan kan ni läsa lite om hur jag tänker om några saker, inför valet. Det är förstås bara bråkdelar av allt viktigt vi röstar om, men ändå...
- Jag är för läxor: Det är bra för att öva att ta ansvar och i tidig ålder för att föräldrarna ska kunna se vad barnen jobbar med - och i bästa fall ska föräldrarna engagera sig i läxorna också. Jag säger i bästa fall, för egentligen är det ju självklart att man som förälder ska engagera sig i sitt barns skolgång tycker jag, men tyvärr finns det föräldrar som dels tycker att skolan ska uppfostra deras barn och dels inte uppmuntrar sina barn till ansvarstagande över studierna. Mina föräldrar har alltid engagerat sig i min skolgång och definitivt i läxorna. Ser jag tillbaka på min skolgång så minns jag hur jag satt vid köksbordet med mamma eller pappa för att göra läxorna. Jag tror stenhårt på att deras engagemang smittade av sig på mig, att jag redan tidigt tack vare det förstod att skolan är något man tar på allvar.
- Jag är för betyg: Betyg är inget fult, men de ska användas på rätt sätt - som ett verktyg (framförallt i låg ålder). Betygen är inte till för att jämföra eleverna med varandra (även om man själv förmodligen i alla år jämfört sina betyg med kompisars). Betygen är till för att se var/hur man själv ligger till. Fr.o.m. högstadiet minns jag att jag fick ta del av lärandemålen för varje kurs/ämne, vilket var jättebra för då kunde jag ju själv se vad som behövde göras för att uppnå målen och få betyg därefter. Jag tror egentligen inte att det spelar någon roll i vilken ålder man börjar med betyg, om man bara ändrar inställningen till dem och använder dem på rätt sätt - alltså som ett verktyg till sig själv.
Att lärare borde ha högre löner och att det borde finnas fler resurslärare är en annan punkt att diskutera - en annan gång.
- Unga och arbete: Att belåna sig själv för att ta körkort, istället för att jobba extra och spara ihop pengarna som behövs, låter i mina öron som en urusel ide. Jag lyssnade på en intervju med Löfven där han sa (något i stil med) att unga hamnar mellan stolarna när de söker jobb för att många jobb kräver att man har körkort. Därmed blir många unga utan jobb, just för att de inte har råd att ta körkort, och då ska de kunna låna till sig summan så att de kan söka jobb där körkort krävs, menade Löfven. Jag ser detta som en dålig plan där många unga istället riskerar att låna över sina tillgångar och risken att fortsätta åt det hållet ökar. Det finns många jobb där körkort inte krävs, och i mina öron låter det mycket bättre att söka sådana jobb för att spara ihop till det önskade körkortet och när körkortet är taget kan man söka nya jobb - det är ordning och ansvar över ekonomin!
Jag testade SVT's valkompass, och visserligen är det en del ledande frågor (och egentligen för få frågor), men så här blev mitt topp-tre-resultat. Kanske inte så otippat. I botten låg vänstern och Fi.
Frågor och svar om Röntgensjuksköterskeprogrammet
Jag har fått lite frågor om Röntgensjuksköterskeprogrammet, så jag tänkte försöka svara på dom här:
Hur har arbetsdagarna varit på VFUn?
Arbetsdagarna är oftast som en vanlig arbetsdag, alltså åtta timmar. Det varierar dock hur många dagar per vecka man praktiserar beroende på vilken VFU-period det är. Men oftast har det varit fyra eller fem dagar per vecka, ca fem veckor i rad.
Är det mycket grupparbeten utanför skoltid? Hinner man jobba vid sidan av?
Hur mycket grupparbeten det är beror på vilken kurs man läser. Nu kommer jag svara lite luddigt men jag skulle vilja säga att det är lagom mycket. Dessutom kan man oftast dela upp arbetet och göra olika delar av arbetet hemma, för att sedan ses någon gång för att sammanställa allt.
När det gäller att arbeta vid sidan av. Jag vet många i min klass som hela tiden arbetat vid sidan av studierna, så det går absolut. Jag själv har inte gjort det av flera anledningar, dels för att vi klarat oss ekonomist ändå (största anledningen) och dels för att jag nog hade blivit stressad av att jobba samtidigt som det ska studeras. Men som svar på frågan: Ja, studietempot gör att det, för det mesta går att arbeta samtidigt. Det beror nog mer på varje person hur man klara av att hantera båda sakerna samtidigt.
Vad är det för prover läkaren tar? Tycker det känns lite oroande att man har kontroller för att se om man blivit påverkad av strålningen.
I början av första terminen gjorde alla ett besök hos studiehälsan på skolan. Där kollades blodtrycket och om jag inte minns fel så lämnades ett urinprov också. Jag minns faktiskt inte om det var något mer som kollades där, men jag tror inte det. Genom skolan kan man också få vaccinera sig. Jag tror det är mot bl.a. Hepatit A och B, jag minns inte om det då kostar mindre (med intyg från skolan) eller om det är helt gratis.
Röntgentrålning kan kännas skrämmande, kanske främst när man inte har så mycket fördjupad kunskap om det. Men i och med utbildningen har jag blivit (ännu) mindre orolig för det, eftersom jag vet vilken bra kontroll man har över det på sjukhusen. Jag gjorde praktik i början av graviditeten (när fostret är som mest strålkänsligt) och jag kände mig 100% trygg med det, för som personal/student vistas man sällan i rummet när patienten exponeras för strålning (om man inte jobbar på ex angio, men det gör inte vi som studenter mer än någon enstaka gång möjligtvis). Jag hade även en mätare (dosimeter) på mig under en praktikperiod på nuclear-avd, också då var jag gravid. Men det lilla som mätaren visade går inte ens att säga om det kom från den naturliga bakgrundsstrålningen (som alltid finns runtomkring oss) eller från apparaterna vid undersökning.
Det jag vill säga är att du inte behöver vara orolig för strålningen, att skolan gör en före- och efterkontroll av studenterna är väll bra - men jag tror att det egentligen är helt onödigt, för vi exponeras så otroligt lite.
Jag skulle vilja avsluta med att säga att Röntgensjuksköterskeyrket (verkar) vara ett fantastiskt roligt yrke, och mycket socialt. Det är spännande, dels att träffa alla människor varje dag men också för att man arbetar med teknik som hela tiden utvecklas - och metoder som utvecklas. Det kräver ansvar och det är ibland ett riktigt hantverk att få till bra röntgenbilder, man måste ha lite känsla och det får man med övning.
Jag hoppas du, kära läsare, som undrade har fått svar på dina frågor. Är det något du vill att jag ska utveckla eller något annat du undrar över så hör gärna av dig igen. :)
Knasig rtg-bild från google.
Äckliga (objudna) gäster
Vet ni vad, igårkväll märkte jag från den ena stunden till den andra att vi hade sjukt mycket bananflugor hemma. Jag vet inte vad dom kommer ifrån för vi har ingen frukt framme (den är i kylskåpet), inte heller matrester i vasken och soporna hade jag tömt precis när jag kom hem från stan. Så var kom dom ifrån, bara sådär?!
Visserligen hade jag altandörren öppen en stund på kvällen, men kan alla dom där äckliga små flugorna hittat in så fort?
Hur som helst började jag bekämpningen på en gång igår. Jag hällde vinäger (hade ingen ättika) och diskmedel i en skål (men läste idag att man skulle ha honung också?). Tydligen ska flugorna landa i vätskan och sjunka pga att ytspänningen försvinner av diskmedlet. MEN... ett stort men!!! De här jäkla flugorna var tydligen för smarta för att gå på den planen, så de satt på kanten och vandrade runt bara.
Tillslut lessnade jag och tog till min egna metod - hårspray! Visserligen ingen bra metod att slösa dyr hårspray på ett gäng bananflugor, dessutom funkade det rätt dåligt också - men några dog.
Så idag blir det en sväng till affären för att köpa flugtejp, eller något motsvarande.
Bilden blev väldigt suddig, men jag kunde inte gå närmre utan att de flög iväg - så jag fick zooma med telefonen.
Ni ser ju själva hur många dom är, och lika många var dom på skålen igen efter att jag dödat en massa.
Usch så äckligt!
Selfie
Nu sitter jag hemma och lyssnar på Dire Straits och vilar mig lite. En heldag på stan tog lite energi, men var himla härlig.
Vännen jag träffade idag lärde jag känna för sju år sedan, och vi har under dessa år fortsatt att träffas - men olika frekvent. Det är ju så livet är, att man är uppe i olika saker och hinner under perioder ses mindre och ibland mer. Vi brukar ofta ta en runda på NK när vi ses i stan, och idag spanade vi lite extra på inredningsavdelningen. Jag hittade några kuddar från Missoni som jag blev lite sugen på... Jag känner mig så vågad när jag hittar något i färg (till hemmet) som jag gillar - jag som annars håller mig till vit, grå, beige och blå. Hur ska hösten sluta? Jag kanske köper något höstigt orange i kudd- eller plädväg till soffan. Galet!
Här kommer en färsk mobilselfie!
Tidig morgon
Godmorgon
Ligger nu raklång i soffan och sneglar på Nyhetsmorgon. Har sovit riktigt dåligt, eller helt enkelt inte alls, efter kl fyra. Jag bara kunde inte sova! Supermärkligt!
Har därför redan ätit frukost och hunnit tvätta en maskin tvätt på morgonen. Effektivt!
Lite senare ska jag in till stan och luncha med en vän. Det ska bli väldigt kul, för det var länge sedan vi sågs.
Ikväll ska vi sätta upp (nästan) alla tavlor här hemma, det är ju på tiden såhär efter snart ett år i bostaden. Så kanske kommer det lite bilder på hemmet här på bloggen i morgon.
Sålänge får ni se detta - mitt senaste "vill-ha-kollage".
Grå stor rund matta och lampor från Bauhaus (kan inte bestämma vilken färg som ar snyggast). Kudde (kan tänka mig två st i soffan) och prydnadsräv från Hemtex.
Uppdatering om graviditeten
Nu tänkte jag gravid-uppdatera er lite igen.
Jag har ju kanske inte varit supertydlig med vilken vecka jag är i när jag uppdaterar, men nu tänkte jag meddela att jag är i vecka 37 (ej fullgångna) och barnet räknas som fullgånget. Mer än 90% av graviditeten är alltså över, och snart är det dags för vår son att titta ut.
Här är några punkter jag funderar över just nu:
- Barnets läge: Jag har i princip aldrig haft jobbigt att andas under graviditeten pga att barnet ligger högt. Snarare har jag haft ett himla tryck i nedre delen av magen, så ibland (framförallt på senare tid) har jag behövt hålla under magen för att liksom lyfta lite på honom. Jag har heller inte upplevt speciellt många onda sparkar mot revbenen. Jag är helt enkelt förskonad från sådana saker.
- Apropå läge: Enligt barnmorskan idag så ligger han med huvudet neråt, och huvudet är lite ruckbart - alltså nästan helt fixerat. Antingen kommer han fixera sig helt innan förlossningen drar igång, eller så kommer han ligga som han gör nu tills värkarna drar igång och då sjunka ner det sista och fixera sig.
- Övning: Jag har ju inte registrerat en enda förvärk eller liknande under graviditeten. Magen har visserligen varit spänd och hård emellanåt, men inte på ett sådant sätt att jag gått och tänkt på det. Men förra veckan började jag känna en svidande/morlande värk i "mensvärks-regionen" som kommer och går, oftast ca två gånger per dag. Så det är ju inte speciellt ofta och det gör inte så märkvärdigt ont heller. MEN det känns som ett tecken på att förlossningen närmar sig och att livmodern nu kanske småövar lite.
- Mer klumpig: Ja, de senaste två veckorna har jag upplevt allt oftare att kroppen inte är lika smidig som för några månader sedan. Jag vågar inte riktigt lita på kroppen som förut när det ex gäller att hoppa i och ur båten, för jag märker att balansen har påverkats lite och att magen tar emot - vilket gör att jag kanske snavar lite.
- Babybulan är inte allt: Jag har hittills gått upp 13 kilo, så det är ju inte bara magen som vuxit och är ivägen eller tar emot emellanåt, utan "det där andra" (fett+vätska) också. Jag har börjat bli riktigt missnöjd med alla extrakilon eftersom de får mig att känna mig obekväm (mullig helt enkelt). Med risk för att låta lite gnällig så är lår som går ihop, dallrar (såhär mycket) och har gropar något som jag definitivt inte trivs med och kommer jobba bort så fort jag kan efter graviditeten. Även ansiktet och armarna känns alldeles för runda och "goa" nu.
- Förklarlig viktökning: Visst går man oftast upp ett par kilo under graviditeten, men äter man fel är det nog lättare att gå upp ännu mer onödiga kilon. På senare tid har chokladen fått en allt större betydelse för mig, så förmodligen har jag bara min egna dåliga karaktär att skylla på när det gäller några av kilona jag gått upp.
- Energi: Jag är fortfarande pigg men har som jag skrev om förra gången en del dalar också, och då vill jag gärna vila en stund. Men som idag så har jag stökat runt hemma hela dagen, och resten av veckan ska jag träffa vänner och bla luncha i stan. Så även om det mesta går lite långsammare så har livet inte stannat helt. Och det är skönt!
- Slutspurten: Det är ju inte så himla långt kvar nu, så jag försöker njuta lite extra av att vara "två-i-en". Det är så mysigt när han sparkar och härjar i magen, nästan som om vi har en hemlighet tillsammans - bara han och jag. Och det har vi kanske lite också, för det är ju bara jag som känner honom på det här viset. Jag känner igen sparkarna och mönstret, alla andra kan bara få en liten del av det - än sålänge.
Hur gör man?
Vi har ju rätt nyligen köpt bokhyllor till vardagsrummet och nästan alla böcker är uppackade. Det är en liten kartong kvar.
Det finns både bra och dåliga saker med böcker tycker jag. Det är kul att ha alla böcker framme, då kanske man faktiskt läser om dem någon gång - eller lånar ut dem. Genom att gå igenom någon annans bokhylla kan man ju lätt få en liten uppfattning om den personens intressen. Vår bokhylla är dock väldigt blandad, där finns lexikon, biografier om politiska höjdare och böcker om olika länders krigshistoria. Men också diktsamlingar och lättare kärleksromaner.
Mitt enda problem (bortsett från att en bokhylla är hemsk att damma) är att det lätt ser så rörigt ut. Jag vet inte hur jag ska organisera!
Först ville jag sortera alla böcker i färgordning, men det känns fel, då hittar man ju aldrig den bok man vill ha. Nu står böckerna i ordningen Si-Fi för sig, politik för sig och läroböcker för sig osv.
Men det känns ändå inte rätt...
Något jag tror skulle bli väldigt fint är om man målar bokryggarna. Om man tar ca fyra olika nyanser, kanske två olika gråa, någon blågrå och så kanske vit, så målar man varje bokrygg i en färg - det tror jag skulle bli riktigt snyggt. Menfruktansvärt opraktiskt, såklart!
Herregud, hur gör man för att det ska bli snyggt och ändå lite funktionellt? Några tips?
Bokhyllan idag - hur gör man så att det inte känns så rörigt och "blaffigt"?
Bild från Google. Här har man vänt på böckerna.
Snyggt men opraktist!
Bild från Google.
Målade bokryggar, också såå snyggt men opraktiskt!
TorsdagsTV
Hörrni, följer ni också serierna 'Sommar med Ernst' och 'Revenge' på torsdagar? Jag kollade i efterhand på webben förra veckan och då hittade jag inte något nytt 'Revenge'-avsnitt. Och idag när jag kollar tv-tablån så finns inget nytt Ernst-avsnitt (för det är friidrott) och inte heller Revenge verkar gå.
Vad är detta?!
Tankar kring förlossningen - förlossningsbrev
Jag har ju kommit så pass långt i graviditeten att BB-väskan nu packats klart och tankarna börjar gå i stil med: "snart är det dags". Än är det förstås lite tid kvar, men man vet ju aldrig... kanske vill han komma lite tidigare än beräknat (men säkert inte).
Jag tänker inte jättemycket på förlossningen, hur det kommer kännas eller hur det kommer vara direkt efteråt. Det är så svårt att föreställa sig att jag liksom låter bli!
Men det är klart att jag funderar en del, men mest på runtomkring-saker, ärligt talat, som att jag ska åka ifrån BB-väskan, glömma id-kortet eller att vattnet ska gå i nya soffan hemma. Det sistnämnda vore ju värst! ;)
Men jag har ändå skrivit ett förlossningsbrev, så jag tänkte dela med mig av några av punkterna jag skrev och berätta lite hur jag tänker.
Först tänkte jag bara berätta att vi valt att föda på BB Sophia, det har varit prat om att de inte har kapacitet att ta hand om förtidigt födda eller barn som behöver extra hjälp av olika anledningar. Jag kan berätta att de har både neonatalavdelning och särskilda operationssalar, och barn från Danderyd har till och med skickats till BB Sophia när de själva (Danderyd) haft fullt. Det enda sjukhuset i Stockholm som har ännu mer specialiserat för nyfödda är Karolinska i Solna, om jag förstått det hela rätt. Så jag är inte det minsta orolig!
Det skulle ju även kunna vara så att det är fullt på BB Sophia när det är dags, men jag är inte orolig över det heller. Svensk sjukvård är bra och tillförlitlig (enligt mig), så jag tror vi kommer bli väl omhändertagna oavsett vilket BB vi tillslut hamnar på.
Vad det gäller förlossningsbrevet så är detta mina tre största punkter:
- Smärtlindring: Jag vill helst klara mig på lustgas och att bada badkar, och jag kan även tänka mig att prova TENS (stimulering med svaga elektriska strömmar). Något jag helst skippar är ryggmärgsbedövning. Även om jag litar på sjukvården i Sverige så känns det fruktansvärt obehagligt att någon ska sticka så nära min ryggmärg (det är ju inte i själva ryggmärgen man sticker i). Jag får panikångest av den tanken!
Men jag har skrivit till i brevet att jag inte stänger dörren helt, eftersom jag kanske tänker om när det väl gäller.
- Personal (studenter): Jag har skrivit att studenter är välkomna att medverka vid undersökningar och vid förlossningen, men tillsammans med ordinarie personal. Jag som själv varit student vet att det är supernyttigt att få vara med och praktisera - på riktigt!
- Navelsträngsdonation: Enligt hemsidan om navelsträngsblodsdonation (stamceller) så kan man bara donera på Karolinska i Huddinge. Men jag har skrivit med i brevet att OM möjlighet att donera finns på det BB vi hamnar på, så vill vi gärna tala om saken för att (ev) donera.
För mig låter det som en så enkel sak att göra för någon som verkligen behöver hjälp - så varför tveka?! Det är ju bara fantastiskt vad dagens sjukvård kan åstadkomma!
Roslagshelg
Ja, nu är helgen snart över och en ny vecka drar igång.
Jag har haft en lugn helg i Roslagen, myst med hunden Harry, badat i poolen och sovit ut.
Nu har jag varit ledig två veckor, och jag måste säga att de har passerat fort. Kommande vecka kommer nog också gå rätt fort, då ska jag nämligen jobba på vårdcentralen igen. Det hade strulat till sig lite i schemat tydligen, så jag behövdes där igen - vilket jag bara tycker är kul.
Om veckorna fram till bebis är beräknad fortsätter att gå så här fort så är det ju inga problem. Jag som hela tiden varit så orolig att jag ska bli rastlös av att "gå hemma". Håller tummarna att det fortsätter såhär...
Harry vilar mot magen i bilen, på väg hem från ett söndagskalas för en fyraåring. Mys!
Full fart framåt, typ...
Veckan har bara rusat på tycker jag.
I tisdags träffade jag en vän och tillsammans strosade vi i Täby centrum, lunchade och sedan åkte vi hem till Norrviken och pratade skit, politik och vad vi egentligen tycker om feminism. Lite som vanligt när vi ses helt enkelt. Jättehärligt!
Igår hade jag en heldag i Uppsala, bl.a. på ikea. Köpte ett flertal tavelramar, eftersom många gått sönder vid flytten eller blivit fula. Har inte provat dem med motiven än men när det är gjort ska jag visa er lite bilder från hemmet, det är dags för det.
Idag har jag gjort några småärenden i stan, men börjar känna att det är lite småjobbigt att vara därinne. Jag håller liksom inte samma tempo som jag brukar, så allt tar ofantligt mycket längre tid. Dessutom blir jag genomklibbig bara av att lunka mellan butikerna, och det känns inte alls fräscht.
Under eftermiddagen har jag passat på att packa BB-väskan. Det kändes lite märkligt, men väldigt spännande. Jag undrar hur mycket jag egentligen kommer använda av allt som ligger däri.
Det som saknas är bara en morgonrock, tofflor, vattenflaska och förlossningsbrevet. Det ska jag skriva i morgon.
Bild från i morse.
Inte många veckor kvar nu :)
Önskeköp just nu...
Vecka 30 till 35
Jag tänkte köra en liten uppdatering hur de närmsta veckorna varit. Det är ju inte så himla många veckor kvar, så jag tänkte försöka uppdatera sånt lite oftare nu - innan han kommer ut och det är "försent".
Från vecka 30 till 35 har har jag uppmärksammat detta:
- Att jag börjar få fler energitoppar och dalar. Jag är alltså trött oftare och behöver ibland små vilostunder för att komma igång igen.
- Jag har börjat vagga när jag går. Dock gör jag det inte alltid.
- Jag vänder mig om som en flodhäst i sängen - alltså inte så smidigt.
- I och med den växande magen har jag nu färre klädesplagg än någons att variera mellan. Jag har inte heller någon lust att shoppa så mycket kläder, så jag får helt enkelt leva i de få plagg som passar.
- Samtidigt har jag börjat drömma lite om min "vanliga" kropp. Jag älskar såklart magen, och jag gillar att vara gravid...men jag saknar mina smala(re) ben, armar och ansikte (+11kg märks).
- Det blir bara mysigare och mysigare att gosa med magen. I och med alla kraftiga sparkar och rörelser börjar det kännas mer och mer verkligt. Dessutom kan jag ofta få igång honom att sparka mycket, om jag vill, eller lugna honom om han är helvild (ex på nätterna). Känslan av att aldrig vara själv är mysig!
- I och med att förlossningen närmar sig börjar jag fundera mer över den. Jag är inte orolig för smärtan, för den kan jag ändå inte föreställa mig. Däremot (kalla mig knäpp om ni vill) är jag mer orolig för att glömma något till BB-väskan, som ansiktskräm, hårborste eller mobilladdare. Förmodligen är det saker jag inte kommer bry mig särskilt mycket om väl på plats. Men det är det enda jag kan föreställa mig om förlossningen, eller snarare efter.
- När det nu börjar kännas mer verkligt att det är en liten bebis i magen har jag blivit lite mer beskyddande mot magen. Eller, jag tänker ibland: "Den där skummisen som jag möter på gatan verkar oberäknelig, tänk om han/hon (inte hen) är psykotisk och ute efter min mage när jag går förbi. Bäst att hålla en vakande hand över magen". Eller som för någon vecka sedan när jag sprang efter en tvååring på vått gräs och halkade och landade på magen - då var jag bra skraj att något illa hade hänt vår lille plutt (men allt är bra, som det verkar). Det är inte det att jag nojjar och oroar mig mycket nu, men jag tänker en extra tanke ibland - bara för att skydda magen.
Snart är dessutom allt nödvändigt inhandlat inför nedkomsten.
Det saknas lite blöjor, babyvakt, badbalja, och att packa klart BB-väskan.
Idag köpte jag några amningslinnen och amningsbhar, den på bilderna ovan är från märket Hotmilk.
Fascinerande
Sitter just nu på Cityakuten vid Hötorget och väntar på att få träffa en doktor.
Det var länge sedan jag var inne i stan, så efter att ha varit på landsbygden större delen av sommaren känns det alltid lite chockartat att komma tillbaka till "alla människor".
Det var kö i trapphuset till Cityakuten när jag kom i morse, så jag fick kölapp 18.
Även om jag inte jobbat på en uttalad akutmottagning så fungerar en vårdcentral ibland lite som en sådan. Så nu har jag varit på båda sidor, både suttit som personal bakom disken och som patient.
Som patient har jag nu suttit och beskådat alla som marscherar fram till disken när deras könummer ropas upp. Jag hör inte vad dom söker för, men det syns att alla är fullt upptagna med att berätta om sina bekymmer. En del är så upptagna med sitt att de glömmer att det är fler som är här för att få hjälp, så istället står de och ältar sina plågor för den stackars personalen bakom disken - som tålmodigt lyssnar och berättar än en gång att de ska få hjälp, men de får sitta och vänta en stund.
Och det där med att vänta förresten... är det inte något vi alla, eller i alla fall många av oss, är dåliga på.
Jag tycker inte heller om att vänta, men på något vis har jag blivit mer tolerant sedan jag själv började jobba/praktisera inom vården. För vad jag sett så jobbar varenda människa så effektivt och noggrant de kan, bara för att alla patienter ska få den hjälp de söker - så fort som möjligt.
Jag vet också, av egna erfarenheter, att det inte krävs så mycket för att det ska bli lite förseningar - och därmed längre väntetid för patienterna. Det räcker med att någon patient plötsligt börjar må sämre i undersökningsrummen, att apparatur krånglar eller att ett akutfall kommer in - då måste man prioritera!
Därför har jag, efter att jag anmälde mig i kassan, varit iväg och fikat och på vägen tillbaka köpte jag med mig dricka, frukt och choklad.
Så nu ska jag nog kunna hålla blodsockret under kontroll, tills jag är klar här på Cityakuten.
Blodbad
Idag åkte vi ut med båten och ankrade, för att titta på båtarna som tävlar i Roslagsloppet. Det är något vi gör varje år och har gjort sedan jag var väldigt liten.
Då har vi laddat picknick-korgen med dricka och snacks, och även handdukar och badkläder är med så att man kan bada från båten.
Jag badade inte från båten i år, men hade förmodligen behövt göra det, för jag började blöda enormt mycket näsblod en stund innan vi skulle åka hem. Ni som följt bloggen vet nog att jag lätt blöder näsblod, framförallt när jag är lite snorig (och gravid).
När det blöder så mycket är det ingen mening att lägga sig ner, då sväljer jag bara allt blod, så istället satt jag lutad över relingen och lät det rinna/droppa.
Det började om ett par gånger, även när vi kommit tillbaka till sommarstugan på ön. Tjatigt!
Tanken var att jag efter Roslagsloppet skulle göra i ordning mig och åka iväg på fest med grillmiddag. Jag lyckades göra mig i ordning, komma till festen, hälsa på en del och prata lite - sen kom floden med näsblod igen. Så fruktansvärt tjatigt!
Så nu har jag fått skjuts tillbaka till ön och ligger i sängen och vilar. På måndag ska jag åka till Cityakuten och bränna/etsa i näsan, så jag slipper detta elände!
Jag som ville gå på fest och umgås med folk... :(
Här är några härliga bilder från idag i alla fall... :)
Sommarklipp
Ligger just nu i hängmattan med Harry, i sommarstugan.
Har utsikt över vattnet och i bakgrunden hör jag de andra prata och skratta.
Semester är bra härligt!
Tidigare idag har det badats och min syster, som är frisör, har klippt mig.
Jag har inte velat klippa mig på flera månader, av oförklarlig anledning, men nu var det dags. Håret var väldigt slitet längst ner och mina naturliga lockar orkade knappt locka upp sig. Det blir så på mig (och säker en del andra också) när håret blir för långt. Det behöver vara ordentligt uppklippt för att hela håret ska locka sig när det självtorkar, annars blir det platt upptill och lockigt nertill. Rätt trist!
Nu är minst en decimeter kapat på längden, och ännu mer på vissa ställen där det är uppklippt.
Bilden till vänster är tagen innan klippning. Hade haft håret i en knut i två dagar innan det borstades ut.
Bilden till höger är efter klippning. Har badat och låtit håret självtorka.
Ska prova föna håret någon dag så det blir mer volym.
Såhär i efterhand funderar jag på om jag borde klippa ännu lite kortare....?
Får grubbla lite på det.
