Bergodalbana

Igår var en riktig bergodalbana för mina (gravid)hormoner och mitt humör. Det höll sig rätt stabilt under dagen när jag pysslade här hemma, men mot eftermiddagen gick det utför.
Jag ville packa om och prova kläderna jag stoppat ner till mig själv i BB-väskan, eftersom det var så länge sedan jag använde dem. Och mycket riktigt hade jag "vuxit ur" mer än hälften av de nerpackade kläderna.
Så jag började rota i garderoben efter något som passade och skulle vara skönt till efter förslossningen. Men när jag endast hittade ett par byxor (som inte var mjukisar) och knappt någon tröja - då brast det. Jag kände mig som en riktig fetknopp. Jag älskar magen och att vara gravid, men alla extrakilon skaver rejält på psyket nu.

Hur som helst...
Jag hittade något att packa ner och allt kändes lite bättre efter en promenad. 
Dessutom hade jag fått en avi från posten att sänghimmeln jag beställt fanns att hämta.

Så mot kvällen när sambon kom hem med bilen åkte jag för att hämta paketet, som var rätt tungt - konstigt nog. Men när jag kom hem fanns ingen sänghimmel i kartongen, istället hade jollyroom packat fel och skickat en briovagn (alltså en stor vagn)! Jag blev så besviken!
Jag packade inte ens upp allt utan åkte till posten för att skicka tillbaka paketet igen - på direkten. MEN... När vi packar upp vagnen på posten för att få fram retursedeln så finns den inte, dom har inte lagt i någon!!

Ännu mer frustrerad (inte på postpersonalen) släpar jag med mig paketet till bilen och åker hem. Det kändes som om världen rasat och jag ville bara gråta.

Jag vet inte om jag kan skylla på hormonerna eller mitt egna dåliga tålamod och korta stubin att jag blev så sur över en felskickad vara.
Problemet går ju att lösa, så egentligen borde man inte bry sig om såna här saker... 

Idag känns det i alla fall bättre och jag ska ringa till jollyroom om en stund. Hoppas de har bra service vad det gäller sånna här saker. 

Något som ändå var kul på riktigt var att en snäll kollega från vårdcentralen skickat hem denna söta mössa till oss, plus ett parjättesöta sockor.
Hon har gjort dom själv.
Så himla snällt och gulligt av henne, det blev jag riktigt glad över.
Visst är mössa underbar?




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Amanda J Lundell

En del av mitt liv

RSS 2.0