Först tänkte jag att jag åkt på magsjuka. Vidrigt bara det. Men det obehagliga kom inte från magen.

Julia hade tack och lov precis somnat. Så jag tog mig ner för att vila i fåtöljen, men det gick inte. Det kändes som om allt snurrade och gungade på samma gång. Allt i synfältet for omkring. Jag smsade till sambon att komma in, han tränade i vårt lilla gym i ett hus på tomten. 

Jag har både svimmat, varit magsjuk och fått blodsockerfall tidigare i livet. Men detta var inte likt något av det jag upplevt.

På en halvtimme eskallerade allt och det enda som hjälpte var att sitta på huk på mattan, och stirra rakt ner. Inte lyfta blicken, för då blev allt värre. 

Jag ringde 1177 för att fråga vad jag skulle göra. Hade vi inte haft barn som måste ryckas upp ur sin nattsömn hade jag åkt till sjukhuset på en gång.

Plötslig yrsel skulle man ta på allvar, sa mannen i telefonen. Om det inte blev bättre med ett glas vatten och benen i högläge skulle jag ringa 112 och ambulans fick jag order om. 

Jag fick knappt i mig något vatten. Och strax därefter började Julia vakna. Det är bara jag som kan söva henne än sålänge (amning), men jag kunde inte sitta i hennes rum. Så jag fick hjälp till sängen, där jag kunde liggamma.

Jag frös, skakade och allt bara snurrade. Jag fick dödsångest. Något var verkligen fel, och kunde bara tänka på att jag inte ville dö.

Jag tvingade mig själv att somna ifrån det. Tillslut lyckades jag. Natten var märklig. Snurrig. Och dagen efter var jag i alla fall något bättre, men ett vrak. Jag mådde så dåligt. Var darrig i händerna, kunde knappt äta, var fruktansvärt yrslig och illamående.

Så vi åkte till akuten. Julia fick följa med, men Isak kunde vi lämna till mina föräldrar. 

Vi fick komma in snabbt. Därefter togs det prover av olika slag, EKG och neurologiska tester utfördes. Det mest akuta (stroke, hjärnblödning) uteslöts men man ville undersöka vidare.

Jag fick komma till en läkare på öron-, näsa- och halsmottagningen. Audiogram utfördes och fler neurologiska tester. Läkaren tittade specifikt på symtom från balansnerven. Och tillslut kom hon fram till att jag fått vestibularisneurit. Virus på balansnerven. Det är vidrigt kan jag meddela.

Första två veckorna, men speciellt den första veckan, efter att jag fick detta var hemska. Det värsta av yrseln la sig efter några dagar, en vecka. Men jag var helt hjärntrög och hjärntrött. Det var det värsta. 

Jag hade huvudvärk varje dag i ca två veckor. Orkade inte se på tv/telefon, höra höga ljud, starkt ljus för då blev det ännu tjockare i huvudet. Jag glömde bort hur jag skulle laga mat. Inte hur man tar fram en kastrull, utan recept jag haft i huvudet och lagat tusen gånger bara försvann.  Jag var fullständigt hjärntrög och sååå hjärntrött.

Nu har det gått drygt en månad. Jag är fortfarande inte helt återställd. Att vars i köpcenter/matbutiker osv går nästan inte. Det blir för mycket intryck för hjärnan. En mild reaktion har varit att jag blir trött och seg. Men senast förra veckan trodde jag att jag skulle svimma för att jag mådde så dåligt.

Till vardags annars går det rätt bra. Jag är fortfarande lite hjärntrög och har svårt att planera. Men det blir bättre. Jag försöker balansträna lite för att hjälpa hjärnan. 

Vestibularisneurit är inget man vilar sig frisk ifrån. Jag lägger mig tidigt om kvällarna om jag är trött. Men dagtid är det bra att röra sig. Vilken tur då att jag inte gör annat än att forsa omkring efter barnen.

Senare i vår ska jag på återbesök. Jag hoppas hjärntrögheten gått över helt tills dess.