Hoppas ni haft en bra helg och en bra start på veckan.

Med mig är det stålande. Har haft en superhärlig helg och otroligt bra start på veckan.

Angående rubriken så såg jag en asgammal Svensk film imorse som hette Jag är din krigare. Konstig men fin film tycker jag, se den någon gång när ni har filmtorka. Den är inte jättebra, men som sagt... fin på något vis.

I fredags åt jag och pojkvännen middag hos mamma å pappa, sedan åkte vi till Norrtälje. På kvällen träffade vi vänner men åkte hem rätt tidigt eftersom vi skulle på dop på lördagen i Sofia kyrka (tror jag den heter) som ligger på söder i Sthlm. Det var min brorsdotter Thea som skulle döpas. Det var det första dopet jag minns, när jag var liten var jag på en kusins dop men det minns jag inte. Hur som helst var detta dop jättemysigt, litet och personligt med de närmsta. Thea var supercharmig under hela dopet och spratlade, gurglade och skrattade. Jättesöt verkligen. När vi kom hem igen på lördagen slappade vi bara till Melodifestivalen, som åter igen var kass enligt mig. Bidragen var ju sådär, de fyra första var katastrof, och pausunderhållningen var ju skrämmande dålig.

Igår, söndag, var det ju jättefint väder på morgonen men tyvärr mulnade det på lite på dagen. Men vi (jag, pojkvännen och en killkompis till honom) köpte korv, engångsgrill och tillbehör och grillade uppe vid södra bergen i Norrtälje. Jättemysigt men också jääättekallt!

I morgon ska jag nog ta bort stygnen i fingret. Har haft samma plåster/kompress (vad nu namnet är) sedan jag var på sjukhuset och sydde så jag har ingen aning om hur det ser ut under. Men jag hoppas det är på så vi kan ta bort stygnen, det räcker med bandage och skit nu. :D

Woohoo..

/Mandy

Som att det inte räckte med ett sjukhusbesök igår.

När jag skulle göra tacos skar jag mig rejäält med kniven i vänster pekfinger. Det blödde som bara den (vilket det naturligtvis gör i fingrar), det rann blod längs armen på mig när jag höll upp fingret högt. Jag höll först på att svimma för jag tyckte det såg så äckligt ut.

Hur som helst hoppade pappa in i sin gamla ambulanssjukvårdar-roll och lindade fingret ordentligt, sedan åkte jag till akuten i Nortällje och sydde.

Inne på akuten gick det jättefort, fick komma in på en gång och sy nästan direkt. Men de dä j*ävla bedövningssprutorna var nog det värsta jag varit med om. Fy fan vad ont det gjorde. I normala fall hade man slagit ner någon som gjorde en illa så där. Men för det första så slåss jag inte och för det andra så fick jag ju bedövningen för min skull.

Att sy gjorde inte ont. Men det var sjukt obehagligt, riktigt obehagligt faktiskt. Och när de efter ett tag satte på någon slang runt fingret som skulle stoppa blodtillförseln då trodde jag att jag skulle dö. Det gjorde inte heller ont, men det var obehagligt. Usch!

Idag gör det inte ont om jag inte kommer åt det, men ska jag göra något så måste jag se till att göra det så att det inte stramar i fingret. Vantar kan jag inte ha, inte ens tummvantar, för då drar det bandaget bakåt och det gör pissont.

Okej, det är inte synd om mig. Det är bara ett finger, jag vet. Men för en människa som inte gjort illa sig så mycket här i livet och dessutom hatar blod och sjukhus så är det här inte alls trevligt.

Dessutom är det lite känsligt att detta  hände just nu. För ett år sedan, dagen innan alla hjärtansdag, gick jag emellan ett hundslagsmål och fick åka in och sy. Igår var det dagen efter alla hjärtans dag och jag fick sy i samma rum som för ett år sedan. Det var lite jobbigt. Det är extra känsloladdat eftersom vi fick ta bort en av hundarna i slagsmålet. :(

/Mandy

Idag är det synd om mig. Liite i alla fall!

Tog ut min p-stav idag. Det var dags, tre år har gått.

Och jag som är så rädd för allt som har med sjukhus att göra, speciellt sprutor och saker som skär. Jag var så nervös att jag inte egentligen visste vad jag gjorde. Jag bara körde bilen till sjukhuset, parkerade och gick upp för trapporna som en zombi. Fick en rejält svidande bedövningsspruta och därefter var det bara att vänta en kvart typ. Under tiden fick jag ligga ner, vilket var bra för då slappnade jag av lite. Men när det var dags att ta ur stavet spände jag hela kroppen, nästan så mycket att jag skakade. Det gick bara inte att slappna av. Det gjorde inte så ont, det sved lite bara när hon gjorde ett litet snitt in till staven som var inkapslad i huden, det var liksom bara obehagligt. Fast mer obehagligt var när jag kände att hon drog ut staven, kändes jättekonstigt. Sedan fick jag tejp som ska hålla ihop snittet och ett stort plåster över det, sedan bandage runt allt som tryckförband. Det har jag dagit av nu för det skulle bara sitta några timmar.

Just nu gör det bara ont när jag använder armen. Man får ju inte lyfta saker nu, av någon anledning.

Hur som helst gör det jätteont så fort man tar i lite med armen, så nu går jag som om jag hade brutit den och vågar knappt använda den.

Aaaj Aaaj, det gör till och med ont att skriva på datorn... skit!

/Mandy

Tänkte bara berätta kort (om det går) vad som hände i Norrtälje idag, förutom det jag skrev i förra inlägget.

Satt i bilen men min far, just på väg att åka till Granngården och därefter till Hallstavik, och när vi stor där i kö vid korsningen och det blev grönt för oss hände inget. Vi kom inte framåt. Det stod en långtradare längst fram, efter det en buss, sedan en subaru och därefter jag och pappa. Det lutade inte mycket uppåt, men tillräckligt för att långtradaren längst fram inte skulle kunna ta sig framåt i halkan. Vi blev alltså stillastående tillsammans med alla andra bilar i kön, som dessutom växte och växte, riktigt. fort. Detta var i korsningen vid badhuset, Balders hus, busstationen. Ni som känner till Norrtälje vet vad jag menar. Jag och pappa kom från badhushållet/stan så vi stod mitt på bron där det dessutom är byggarbete, vi kunde alltså inte vända, typ ingen kunde vända eller köra på annat vis.

Efter att en polisbil åkt förbi i motsatt riktning utan att göra något ringde jag själv till polisen och blev kopplad till Norrtäljepoilisen. Mannen jag pratade med skulle skicka ut några att dirigera trafiken. Men inget hände på ett långt tag (tyckte jag och pappa), så jag ringde upp igen. Precis då åker en till polisbil förbi oss i motsatt riktning och pappa vinkar att de ska stanna, vilket de gör, och så förklarar vi snabbt situationen. De skulle ordna till det, men fortsatte att åka. Polisstationen ligger precis i närheten så de skulle väll lämna bilen och gå tillbaka. Samtidigt sitter jag och pratar med den där polismannen igen i telefon och säger att de måste lösa det här nu, och då, precis då sa han att de var alldeles i närheten så de skulle komma och dirigera trafiken. Och så vipps! Så var hela korsningen full av poliser. Dels de som han på stationen fixat dit och dels de som vi/pappa pratade med, som kom gående med en hink sand sen. Om lastbilen kom loss av sanden vet jag inte för vi fick åka iväg ganska snabbt, men när vi varit på Granngården och åkte tillbaka så var lastbilen och kön borta. Snyggt jobbat ;)

De snackade om det på trafikredaktionen på radio också. Men de kan inte ha fått uppgifter om att lastbilen var borta sen för de fortsatte att prata om det. Så tillslut ringde jag trafikkontoret/trafikredaktionen (eller vad det heter) och sa att de kunde sluta prata om det nu eftersom det var fixat. Så sedan hörde man inget mer om det.

Jag tycker väldigt mycket om att agera i situationer som dessa. Inte för att jag är nyfiken, utan för att jag gillar att hjälpa. Inte för att vara ego, men jag tror inte att det hade fixat sig så fort om ingen (jag) inte ringt så tätt inpå själva händelsen.

Hur som helst... Nu ska jag sova, om det går. Det är lite tomt i sängen inatt, har bara Harry att gosa med. Buhuu..

Bild lånad från SvD

/Mandy

Kram på alla hjärtans dag

Ta en trevlig alla hjärtans dag

Aja, hur man än säger det så hoppas jag att ni haft en mysig dag.

Jag och min käraste firade lite alla hjärtans dag igår för vi hann bara träffas på morgonen lite snabbt innan jobb och allt. Så här var det:

Jag hade varit på fest i stockholm på lördagen, jag och syrran sov på hotell i vasastan (jättehärligt), sedan på söndagen åkte jag till min kärlek och han mötte mig vid bussen. När vi kom hem skulle vi gå ut på balkongen och läsa lite, det var ju så fint väder, så sa han "aa, skynda dig", samtidigt som jag hörde att han satte på en av mina favoritlåtar. Ulf Lundell med låten "Hon gör mig galen". Gulligt. Så kom jag ut på balkongen och satte mig i hans knä, började läsa Expressen, så kom jag på att jag skulle hämta hans present, så jag sprang in. När jag kom ut igen och frågade lite flirtigt "Duu, skulle vi fira alla hjärtans dag idag eller?" och i samma sekund insag jag att det stod en jääättefin blommbukett på bordet. Jag hade helt missat det när jag gick ut på balkongen. Den doftade så underbart och var så vacker. Och i buketten satt också ett fint kort med en ännu finare text, som ni tyvärr inte kommer få ta del av. Men jag blev rörd till tårar kan jag säga. Älskade älskling.

Då undrar ni säkert vad min present va?

Jag gjorde som små kort i ett häfte. Kort där som han kan utnyttja när han känner för det. Ett exempel, typ så här kunde det stå: "Myskväll? Bio eller film hemma i soffan, jag fixar tillbehören." Som små checkar kan man säga, som man kan utnyttja vit behov och tillfälle. Jag satt ju i två hela dagar och klippte och klistrade med dessa kort, som tur var blev han jätteglad för dem.

Idag var jag på "stan" i Norrtälje för att leta reda på en slips som matchar min klänning som jag ska ha på lördag. Då ska vi på dop. Min brorsdotter, Thea, ska döpas. Hittade dock ingen som jag fastnade för, men ska göra ett nytt försök i morgon. Däremot köpte jag halm till fågelburen plus en krokig sittpinne och hundgodis till Harry. Har inte haft halm i buren förut men såg att dom hade det i buren i en djuraffär, så jag härmar och gör likadant eftersom de sa att deras undulater gillade det. Så det blev helt enkelt lite alla hjärtans dags presenter till dem.

Min present till pojkvännen:

/Mandy

Harry var otroligt duktig igår i Sthlm. Lite stressad i början men efter att ha lekt med en gammal hund i en hundgård och med Matilda och Martins hund, Gusten, så var han lagom trött och brydde sig inte om allt ståhej!

Den där gamla hunden träffade jag med sin ägare vid tunnelbanestationen Fridhemsplan, och herrejösses vad lik han var Joel Kinnaman. Det måste vara en bror, släkting eller bara en "Look-alike". Jag borde ha frågat, haha.

Någonstans, någongång under dagen lyckades jag slarva bort min rougeborste. Den som jag verkligen gillar! Typiskt!

I morse när jag åkte buss på en liten väg, kallar den själv för Unungeslingan men vet inte vad den heter. Det är hur som helst en liten smal väg som går parallellt med stora vägen. Men alla hus går längs med den smala så bussarna tar den vägen tills den tar slut, därefter kommer man ut på den stora vägen lite längre fram. Hur som helst åkte vi där och alla på bussen halvsov nog när vi mötte en annan buss, vi blev tvingade att köra ut lite mot kanten(diket som inte syns pga all snö) för att klara mötet och... Sshhwoop! Så åkte vi i diket med hela bussen. Det gick ju inte så superfort men det blev ett rejält stopp och bussen lutade ju en hel del. Alla, jag med, satte sig upp yrvakna och tittade sig omkring. En kvinna som satt långt fram sa då till busschauffören "Jaha, men det kan hända även dig". Som om hon menade "Det kan hända även den bästa". Ingen skadades vad jag vet, det hela var totalt odramatiskt. Folk ringde efter skjuts från kompisar, kollegor, föräldrar och vi blev upplysta om att bärgare skulle komma... om 40 minuter. Snälla mamma kom till min räddning, så jag slapp sitta och vänta.

Vilket äventyr så där på morgonkvisten va? Strax efter sju sådär! ;)

Idag har det ju varit jättefint väder så jag var ute med Harry en del, åkte spark med honom. Han sprang som en dåre brevid sparken, morrade som han gör när han busar och tycker det är kul, och tittade sedan på mig som om han ville ha uppmärksamhet och springa fortare.

Har även fixat med min "Alla hjärtansdags-present/överraskning" till min älskade och underbara pojkvän. Det har faktiskt tagit hela dagen om man inte räknar med tiden jag var ute med Harry. Allt är inte klart än men borde bli klar i morgon. Wiihoo ;)

Kan ju inte säga här vad presenten/överraskningen är för då kanske han ser. Men som ledtråd kan jag säga att jag har aldrig någonsin tror jag varit så här kreativ.

/Mandy

Bakade i fredags (och torsdags).

Det fanns inte ofärgad marsipan när jag handlade så det fick bli rosa/röd.

Tips är att skära marsipanen så tunt det bara går, utan att det blir

en omöjlighet att lyfta på Go'biten sen. Förvara dessa i kylskåpet eller

där det är kallt tills du känner dig redo att servera.

Det blir väldigt sött, så gör dem små.

Jag skulle nog ha dessa till lite finare bjudningar,

hur som helst vill man nog bara ha en. Just på grund av

att det blir så sött. Men GOTT mad Baileys-smaken.

/Mandy

Måndag igen, hoppas ni haft en bra helg.

Ännu en lyckad helg har bara runnit ur mina händer, känns det som. Varför tar helgerna alltid slut så fort?

I lördags var jag och babe hos mor och far på dagen, sedan lite senare mot kvällen åt vi middag hos släktingar. Därefter, ännu senare åkte vi till vänner och kollade på melodifestivalen och drack ett glas vin( eller två, eller tre...)

Söndagen gick åt till att kolla på tvserier (Modern family) och mysa i soffan.

Var i Stockholm idag, köpte ett par skor och lite smink.

Ska dit i morgon igen av en otroligt spännande anledning (lettråd: har att göra med det oootrooligt intressanta telefonsamtalet jag fick här om dagen). Hunden Harry ska följa med till Sthlm, men under tiden jag är upptagen med det "hemliga" passar ängeln Matilda honom. Gullis. <3

/Mandy

Som jag skrivit tidigare: MAILA MIG så får vi se hur vi löser det!

/Mandy

Äntligen fredag! Hoppas ni haft en bra vecka!

Min vecka har i det stora hela varit väldigt bra, dock hade jag en dag som var en riktig pissdag. Inget gick som jag ville. Hade ju beställt skor som kom i för stor storlek som syrran tog över, så jag beställde nya men de kom  aldrig. Så jag mailade företaget och de sa att ordern aldrig kommit fram. Skit. Så när jag skulle beställa om fanns inte min storlek. Skit skit! Sedan skulle jag beställa en annan sak från internet till ett dop, då krånglade det, ordentligt. Och dessutom var det en sak med skolan om mina praktikpoäng som trasslade, men efter mycket om och men var även det fixat. Dessutom var det urtrist väder den dagen och allt bara fortsatte att gå dåligt.

Men... Dagen efter blev som en dröm. Skorna fanns i min storlek, jag fick ett mycket intressant och positivt telefonsamtal (som ännu är lite hemligt), och det var väldigt fint väder ute och.... ja.. Dagen var som gjord för mig.

Thaiboxningen i tisdags var jättekul! Men såååå jobbigt! Jag bara skakade under vissa övningar och musklerna bara skrek åt mig. Jag får ju skylla mig själv som gjort en sådan paus i träningen, men lite skyller jag på min rygg som stelnade till totalt under praktiken på Cinderella. Hur som helst hade jag en sjuuklig träningsvärk i onsdags, allt ömmade och stramade. Men det var ändå inget i jämförelse med värken igår, då var det riktigt illa till en början. Kändes som om jag hade konstant kramp.

Men gick runt 8km med hunden tidigt på dagen och var därefter och simmade 1056 meter. Och efter det släppte det faktiskt lite.

Idag ska jag dammsuga huset och baka klart. En del av smeten skulle stå över natten så det gjorde jag klart igår.

Ha en jättetrevlig fredag och en trevlig helg allihopa!

PUSS/Mandy