Idag är det synd om mig. Liite i alla fall!

Tog ut min p-stav idag. Det var dags, tre år har gått.

Och jag som är så rädd för allt som har med sjukhus att göra, speciellt sprutor och saker som skär. Jag var så nervös att jag inte egentligen visste vad jag gjorde. Jag bara körde bilen till sjukhuset, parkerade och gick upp för trapporna som en zombi. Fick en rejält svidande bedövningsspruta och därefter var det bara att vänta en kvart typ. Under tiden fick jag ligga ner, vilket var bra för då slappnade jag av lite. Men när det var dags att ta ur stavet spände jag hela kroppen, nästan så mycket att jag skakade. Det gick bara inte att slappna av. Det gjorde inte så ont, det sved lite bara när hon gjorde ett litet snitt in till staven som var inkapslad i huden, det var liksom bara obehagligt. Fast mer obehagligt var när jag kände att hon drog ut staven, kändes jättekonstigt. Sedan fick jag tejp som ska hålla ihop snittet och ett stort plåster över det, sedan bandage runt allt som tryckförband. Det har jag dagit av nu för det skulle bara sitta några timmar.

Just nu gör det bara ont när jag använder armen. Man får ju inte lyfta saker nu, av någon anledning.

Hur som helst gör det jätteont så fort man tar i lite med armen, så nu går jag som om jag hade brutit den och vågar knappt använda den.

Aaaj Aaaj, det gör till och med ont att skriva på datorn... skit!

/Mandy