"Jag tror att du är lite ond"
De blöta handdukarna har åkt fram även här hemma nu! Jag måste erkänna att värmen (plus graviditeten?) idag har besegrat mig. Har inte alls samma energi, känner mig överhettad och sjukt klibbig hela tiden. Äckligt!
Har lagt in sängkläderna i frysen, för att de ska vara extra svala att krypa ner i ikväll - även om det är kortvarigt. La in några extra i frysen så kah kan springa ner på natten och byta, om jag skulle vakna med svallningar.
Förresten, de senaste dagarna har vi haft så sjukt många getingar inne. Har sett att de ofta flyger upp på taket, så förmodligen har vi eller grannen något bo där. Vi har konstigt nog ingen flugsmällare, men så fort de små getingarna kommer in är jag framme med en stor tidning. Jag har aödrig varit bra på brännboll, men getingar kan jag skjuta iväg rätt bra. Eller mosa mot fönstrena. Min sambo börjar misstänka att jag är lite ond eftersom jag, efter varje getingskörd, ser barnsligt nöjd ut och ibland hånskrattar åt dem.
Jag är visserligen mån om djur och natur men kommer getingarna in i min bostad så får dom skylla sig själva!
Nu ska jag se på film och tugga på några isbitar, det är gott när man är varm.
Måste förresten visa vår nymålade trapp. Den blev grå idag!
Dock ska den strykas på en gång till, och räcket ska upp - sen är det klart.
:)
27 juli
Idag är det precis ett år sedan min fina sambo, och pojkvän, friade till mig. Han är inte bara min fästman utan också min bättre hälft många gånger.
Jag vet att det kan låta klyschigt, med det är få personer som förstår mig så bra som han gör.
Nu kanske ni undrar när bröllopet blir av, och traditionellt sett "ska" man väll gifta sig ett år efter förlovningen. Men så tänker inte vi.
Jag kanske låter lite tråkig och förutsägbar, men det viktiga sakerna i mitt liv som jag strävar efter är lite likt "villa-Volvo-vovve".
Jag vill ha en ordentlig utbildning (vilket jag är påväg att skaffa mig), en fin bostad (som vi i nuläget snart renoverat klart) och på sikt ett stort hus. En dröm för mig är att få bilda egen familj (och den drömmer går snart i uppfyllelse) och ytterligare på listan är att ha ett fast jobb och såsmåningom att gifta sig.
Många av punkterna, eller önskningarna, jag stävar efter här i livet håller ju just nu på att slå in så därför känns det som att bröllopet gärna får vänta ett par år. Så vi har lite av det roliga kvar!
Jag är otroligt tillfreds och nöjd med mitt liv just nu. Jag börjar känna en trygghet och ett lugn som tidigare, för ett par år sedan, inte alls fanns där. Jag anar att den känslan bara kommer späs på när vår lille son väljer att äntligen se dagsljus.
Statusuppdateringen på Facebook för ett år (och en dag) sedan.
Fönstershoppar
Fönstershoppar lite på nätet... Det börjar klia i "köpa-bebis-saker-fingrarna" igen...
Här är några go'saker jag kan tänka mig.
Paradisö
Befinner mig just nu i sommarstugan. Båtturen ut hit igår var alldeles ljummen, eller varm till och med - underbart!
Vi satt uppe länge och pratade och innan det var läggdags tog vi ett kvällsdopp, det var tjugotre grader i vattnet. Så himla skönt!
Hittills idag har jag inte gjort många knop. Har badat jättelänge i det varma vattnet och ska strax se senaste avsnittet av 'Sommar med Ernst' på paddan, jag missade det på tv i torsdags.
Bild från igårkväll.
Det var så lite vatten att vi inte kom in med båten till den andra bryggan, där den brukar förtöjas.
Kan förresten tala om att Harry njuter för fullt härute!
Äntligen fredag
Nu har jag jobbat sista dagen på vårdcentralen. Det kändes lite sorjligt att säga hej då, för trots att jag bara varit där i fem veckor så känns det som om jag känt personalen längre. Jag har verkligen känt mig som en i gänget. Supermysigt!
Nu har jag hunnit komma hem, tagit ett dopp i poolen och strax blir det middag.
Trevlig helg allihopa!
Bild från i morse, innan jag åkte till jobbet.
Harry har svansat efter mig som en galning sedan igår, då glassbilen var i området. Han gillar inte den.
Han hängde som en trasa i min famn tills det var dags att åka till jobbet, då tittade han på mig med ögon som skulle kunna mena "Vadå, lämnar du mig nu?".
Det var absolut inte synd om honom, för han har haft sällskap hela dagen ändå.
Skrutthund, så söt han är.
Blöta handdukar och gott humör
Största snackisen just nu måste ju vara värmen! Patienterna som kommer in på vårdcentralen, där jag jobbar, kommer in och pustar. Många kommenterar just vädret, de flesta menar dock att man inte ska klaga för det är ju härligt med riktig sommar. Men vi är rätt överens om att det är lite mycket på en gång.
Jag har varit så varm ett par dagar i rad att jag jobbat med en kall blöt handduk runt halsen, för det mesta så hjälper det faktiskt, men inte idag. Jag var alldeles blank på huden (ja, av svett) när jobbdagen var slut. MEN jag klagar inte, det är skönt med riktig rejäl sommar tycker jag.
Men vad ska man sysselsätta sig med när det är så varmt?
Det är inte superskönt att sitta och steka i solen, men igår passade jag och sambon på att bada i lilla poolen. Vattnet håller sig runt trettio grader nu när det är så varmt, riktigt härligt.
Härom kvällen var vi även på speedway och såg Rospiggarna -Västervik. Och igår satt vi ute till nästan halv elva, sen gick jag och la mig eftersom det skulle jobbas idag. Annars är det ju på kvällarna man blir aktiv igen, när det blivit lite svalare.
Något annat jag roar mig med är att surfa inredning, det kan jag aldrig tröttna på.
Tavelramarna på bilden tänkte vi köpa till sovrummet och sätta ovanför sängen, förmodligen ska vi framkalla egna foton och sätta däri. Även bokhyllorna är något som ska inhandlas snart, men dom ska ju stå i vardagsrummet (vilket jag förmodligen nämnt tidigare).
Resten är bara önskeköp änsålänge.
Riktig sommar
Oj vilken helg! Den har känts lång och härlig, och dessutom bjudit på underbart väder!
I fredags åkte vi ut till sommarstugan och där har vi (mestadels) varit fram till ikväll. Jag har badat en hel del, solat lite försiktigt, läst och umgåtts med familj och släkt.
När jag såg syskon- och kusinbarn leka därute på ön, i sommarstugan, påmindes jag om hur min egen barndom var om somrarna. Jag älskade (och älskar) att vara samlad med familjen och hitta på saker runtom på tomten. Det fanns så mycket att göra!
Fånga fisk med håv, bada, samla frön från blommor i hinkar, fika på bryggan och äta middag utomhus varje kväll, rita (vi målade ofta i målarböcker som små där, något jag sällan ville göra hemma) och åka båt.
Det var alltid en frihet att vara där som barn, och det är det fortfarande.
Det är ju inte en slump att varenda hund vi haft i familjen gömt sig under husen, eller liknande, varenda gång det var dags att åka hem. Även dom har sommarstugan som en fristad. Koppellösa, och fria att gå och mysa och lukta på allt som finns runt om på tomten. För att inte tala om friheten att gå och bada när som helst, alla hundar vi haft har älskat att bada. Harry (nuvarande hunden) är inget undantag!
Jag önskar, och ska se till, att mina barn också får chansen att uppleva samma frihet som jag. Så att de sedan kan se tillbaka på sin barndom och minnas de där härliga stunderna med familjen.
Bild tagen förra sommaren på Södra Grinda (inte sommarstugan), som egentligen inte har något med inlägget att göra.
Nu ska ni få se på sus...
Titta så fin min nya cykel är! Det är en Nova Premium från märket Skeppshult. Jag har inte haft en ordentlig cykel på flera år, så jag är väldigt glad för denna.
Har nu även en barnstol till cykeln, från Thule, den har många bra funktioner och verkar väldigt rejäl och stadig. Ska bli riktigt spännande att få inviga både cykeln och såsmåningom barnstolen, men det sistnämnda blir väll som tidigast under nästa sommar.
Att inte oroa sig i onödan...
Såhär på sommaren faller det ju sig naturligt att man vistas mer i skog och mark. På en del ställen i Sverige, bland annat längs Roslagskusten där jag befinner mig nu, är risken extra stor för att smittas av TBE - som orsakas av fästingar. Fästingar trivs i lite fuktigt och högt gräs så ska man röra sig i sådant rekommenderas att man bär stövlar och ljusa heltäckande kläder, så att man lätt kan se om man fått en mörk liten fästing på sig.
Jag är uppvuxen med hund(ar) som alltid sovit i sängen. När vi är/varit i sommarstugan har hundarna nästan alltid en eller ett par fästingar, krypandes eller som sitter fast. Många har aldrig ens sett en riktig fästing och kan tycka att de är äckliga eller läskiga - inte mist eftersom de kan bära på någon smitta.
Jag kan nog inte räkna hur många fästingar jag tagit i, i mitt liv, därför har jag nog blivit lite nonchalant. Jag tycker visserligen inte att de är trevliga, men jag tycker inte heller att dom är speciellt äckliga.
Även om risken att bli sjuk av en fästing finns, så oroar jag mig i princip aldrig för det. Jag är vaccinerad mot TBE, men det skulle aldrig falla mig in att inte vistas i högt gräs pga smittorisken - inte ens nu när jag är gravid.
På något vis känns det som en onödig sak att oroa sig för bara.
För ett eller ett par år sedan hade jag till och med en fästing som satt fast (och det var inte den första i mitt liv). Många kan bli förskräckta och tro att de direkt drabbats av borrelia, med den karaktäristiska ringen, runt bettet. Men det man ska komma ihåg är att det ofta kan bli lite rött runt bettet, utan att man är smittad - för det är ju trots allt ett bett. Precis som att man kan bli röd av ett mygg- eller bromsbett.
Allt som är "farligt" ska man väll egentligen ha respekt för, som ex huggormar, men det finns (enligt mig) ingen anledning att vara nojig i onödan.
Smultron som nyligen plockats,
barfota och barbent, i bla högt gräs.
Tiden rinner iväg...
Nu jobbar jag min näst sista vecka på Vårdcentralen, tänkt vad tiden gått fort. Även om jag längtar till september då vår lillkille är beräknad så vill jag att sommaren ska passera långsamt. Det är den bästa tiden på året, för dagarna och kvällarna känns långa, och man kan hitta på saker att göra utomhus tills sovtimmen är slagen. Underbart!
Vy från sommarstugan.
Jag (och plutten) i skugg-profil!
Ett tillfälligt rött Sverige?
Godmorgon
Vilken härlig dag att vakna upp till, det är sol och dessutom min mammas födelsedag.
Snart är det dags att åka till jobbet, igår hade vi 27 grader varmt inne så jag hoppas det blir lite svalare idag.
Dagens DN visar ett varmt rött Sverige, hoppas det håller i sig länge.
Härlig sommarprognos.
Hoppas dock att Sverige inte ser lika rött ut efter valet i höst!
What does the fox say
Det kliade visst lite i fingrarna igår, så nu har bebis fått två nya pyjamaser, en body och även en body med tillhörande byxor (ej med på bild).
Jag fortsätter med lugna, dova, kulörer (vitt?).
Det är så sött!!
Helgens road trip
I fredags åkte vi ju ner till Karlskrona för att under lördagen gå på bröllop.
Vi checkade in på scandic hotell därnere och åt sedan middag med några vänner på uteserveringen på fredagkvällen. Karlskrona bjöd på ett fantastiskt väder och kvällen var vacker som ett vykort, nästan retuscherat vacker.
Lördag morgon åt vi god hotellfrukost utomhus vid vattnet och tog sedan en liten runda på Karlskronas gator och torg. Det är så fint där, med små gamla hus och båthus huller om buller och kullersten nästan överallt. Riktigt charmigt!
Bröllopet hölls i (på?) Drottningskärs kastell, det var otroligt stämningsfullt, fint och lika perfekt som på film. När musiken spelades och bruden vandrade, efter tärnorna, mot oss och sin (då) blivande make kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Det bara forsade tårar! Känsloladdat och vackert (och kanske lite hormoner), så var det.
Söndagsmorgonen började även den med hutellfrukost ute i solen vid vattnet, och efter ett kort besök hemma hos de nyblivna makarna började bilfärden hemåt.
I Söderköping tänkte vi stanna vid det berömda glasstället 'Smultronstället', men det var så lång kö att vi gav upp. Istället köpte vi varsin mjukglass i någon kiosk, vandrade lite längs kanalen och tittade på båtar och folk, innan fortsatte bilresan.
Laddat barnmorskebesök
Idag vid nio hade vi tid hos barnmorskan i Rotebro. Hon kollade blodsockret med ett stick i fingret och mätte blodtrycket - båda såg bra ut. Jag fick även väga mig, och nu mina damer och herrar har jag gått upp exakt 10 kg. Som jag skrev tidigare har jag inget emot att gå upp, för det är bara att gå ner allt igen (även om det kräver en del arbete). Däremot känns det lite märkligt att tänka på att min kropp just nu får släpa på så många extrakilon.
Barnmorskan mätte även magen, eller SF-måttet som det kallas. Det står för symfys (som är en del av bäckenbenet framtill) och fundus (övre delen av livmodern). Dock var vår BM inte nöjd med måttet, för enligt kurvan hon gör efter varje mätning hade magens (barnets) tillväxt planat ut. Det varnade hon lite för även vid förra BM-besöket, eftersom vi låg så lågt på kurvan redan då.
Hon ville att jag skulle till Läkarhuset på en gång för en akut UL-undersökning, för att kunna möta barnet ordentligt.
Jag visste egentligen inte vad det skulle innebära om det nu var så att vår lille son var för liten, men jag ville inte oroa mig innan UL-undersökningen var gjord och det sa jag till barnmorskan. Som svar fick jag "Men lite orolig ska du ändå vara".
Kanske inte så lugnande precis... men jag skakade av mig det så gott det gick ändå.
På Läkarhuset (UltraGyn) fick vi vänta ca tio minuter innan vi fick komma in för undersökning. Det var en helt underbar kvinna som gjorde ultraljudet, hon förklarade och pekade tydligt vad hon mätte och vad hon såg på bilderna. Hon mätte lårbenet, buken, huvudet och kollade hjärtat på vår plutt.
Det visade sig att han var perfekt! Inte alls liten!
Han vägde ca 23g mindre än snitt, men det kunde lika gärna vara en felmätning sa hon och oavsett inget att oroa sig för.
Det kändes så skönt när hon sa så, oron bara rann av. För tanken på att vår bebis inte skulle må bra var hemsk, det vill jag inte vara med om.
Jag frågade kvinnan vad man skulle göra OM det vore så att barnet skulle vara litet, då sa hon att man gör extra UL-undersökningar och bland annat kollar blodflödet i navelsträngen och kvalitén på moderkakan - om den börjar bli "sliten". Man kollar också blodflödet i barnets buk och hjärna.
Så för att visa oss kollade hon blodflödet i navelsträngen och där såg allt också bra ut. Underbart att höra!
SF-måttet är alltså inte ett hundraprocentigt hjälpmedel för att mäta barnets storlek. Barnet kan ligga på olika sätt när man mäter, som gör att magen blir mindre än barnets "storlek" - om ni förstår hur jag menar. Det visste jag redan, men man blir ju ändå lite orolig när man skickas iväg som vi gjorde idag.
En annan sak som jag tror är att jag kanske har en sådan anatomi som gör att barnet kan ligga mer inne i kroppen, och på längden. Jag får därför ingen riktig enorm putmage, som vissa får.
Hur som helst...
Nu sitter jag i bilen, med stödstrumpor, på väg ner till Karlskrona på bröllop.
Nu ska det njutas och mysas resten av helgen, nu när vi vet att lillplutten mår bra.
Den här bilden fick vi med oss från idag.
Det är huvudet i profil, ser ni den toppiga lilla näsan?
Gullskrutt, han kanske får min stora näsa ;)
Fram till vecka 30
Jag minns inte riktigt om jag skrivit specifikt om graviditeten efter ve 12, allt har bara rullat på därefter. Helt plötsligt var vi framme i vecka 20, halvvägs, och det kändes äntligen som vi kommit en bit. Jag har mestadels mått hur bra som helst och knappt märkt av min lilla mage, förutom sparkarna och buffarna då. Men runt ve 27 hade jag några dagar med hemsk smärta i SI-lederna (bakre lederna/fogarna på bäckenet), men då hade jag också putsat alla fönster och storstädat hemma samt rensat en himla massa ogräs mm. Det gick över på ett par dagar och nu har jag bara känningar om jag bär något väldigt tungt eller sitter på fel sätt, ex sitter på sidan på golvet.
Annars skulle man kunna sammanfatta de senaste veckorna såhär:
- Till och från under hela graviditeten (men väldigt sällan) får jag hjärtklappningar, det känns som om allt rusar i kroppen och jag blir lite yr. Det kan hålla i sig ett tag men går oftast över om jag sitter ner och dricker lite kallt vatten.
- Från ca vecka 28 började jag sova med en extra kudde, som jag ibland (numera ofta) har under ett knä eller mellan knäna.
- Runt vecka 27 blev bebis mer aktiv. Tiden därefter har jag känt honom mycket mer, både tydligare, hårdare och på ett annat sätt. Ofta skrattar jag lite för mig själv när han är som mest aktiv, som när han snurrar runt och så. Det kittlas ju!
- Senaste två veckorna har jag börjat tycka att magen faktiskt är lite ivägen. Inte att jag inte uppskattar den eller inte vill ha den. Det är bara det att den nu börjar märkas mer, som när man rakar benen. Jag sitter oftast på golvet i duschen och numera är det inte bara enkelt att dra upp knäna (låren?) mot magen när man ska komma åt vaderna - för då tar magen emot. Det händer även att jag glömmer bort att jag har en liten bula till mage, så då kan jag ibland lyckas gå in i något med den, som en dörrkarm, om jag sneddar.
- Den senaste veckan har jag också märkt av att benen svullnat lite. Jag hoppas att det inte blir så mycket värre än det lilla som svullnar till och från nu. Jag har även börjat vakna mellan 03-05 på natten för att jag är kissnödig. Likt en zombi släpar jag mig till toaletten när jag inte står ut längre, för oftast försöker jag vänta ut det i hopp om att det ska "gå över". Men det vet vi ju alla att det sällan gör. Vaknar man kissnödig på natten, gravid eller inte, så får man förr eller senare pallra sig upp. Annars ligger man där och skruvar på sig tills klockan ringer.
- Viktmässigt har jag gått upp ca 7 kg (sist jag vägde mig för 2 veckor sedan). Många säger att det bara ser ut som om jag gått upp "i magen". Men det märks ju på kläderna att så inte är fallet, och det har jag ju skrivit om tidigare. Att gå upp i vikt bryr jag mig inte så himla mycket om, däremot vill jag ändå försöka undvika att rusa iväg allt för mycket. Jag har några mål till vintern vad det gäller kroppens form, men det tar vi senare. Först ska bebis få gro klara därinne.
