Laddat barnmorskebesök
Idag vid nio hade vi tid hos barnmorskan i Rotebro. Hon kollade blodsockret med ett stick i fingret och mätte blodtrycket - båda såg bra ut. Jag fick även väga mig, och nu mina damer och herrar har jag gått upp exakt 10 kg. Som jag skrev tidigare har jag inget emot att gå upp, för det är bara att gå ner allt igen (även om det kräver en del arbete). Däremot känns det lite märkligt att tänka på att min kropp just nu får släpa på så många extrakilon.
Barnmorskan mätte även magen, eller SF-måttet som det kallas. Det står för symfys (som är en del av bäckenbenet framtill) och fundus (övre delen av livmodern). Dock var vår BM inte nöjd med måttet, för enligt kurvan hon gör efter varje mätning hade magens (barnets) tillväxt planat ut. Det varnade hon lite för även vid förra BM-besöket, eftersom vi låg så lågt på kurvan redan då.
Hon ville att jag skulle till Läkarhuset på en gång för en akut UL-undersökning, för att kunna möta barnet ordentligt.
Jag visste egentligen inte vad det skulle innebära om det nu var så att vår lille son var för liten, men jag ville inte oroa mig innan UL-undersökningen var gjord och det sa jag till barnmorskan. Som svar fick jag "Men lite orolig ska du ändå vara".
Kanske inte så lugnande precis... men jag skakade av mig det så gott det gick ändå.
På Läkarhuset (UltraGyn) fick vi vänta ca tio minuter innan vi fick komma in för undersökning. Det var en helt underbar kvinna som gjorde ultraljudet, hon förklarade och pekade tydligt vad hon mätte och vad hon såg på bilderna. Hon mätte lårbenet, buken, huvudet och kollade hjärtat på vår plutt.
Det visade sig att han var perfekt! Inte alls liten!
Han vägde ca 23g mindre än snitt, men det kunde lika gärna vara en felmätning sa hon och oavsett inget att oroa sig för.
Det kändes så skönt när hon sa så, oron bara rann av. För tanken på att vår bebis inte skulle må bra var hemsk, det vill jag inte vara med om.
Jag frågade kvinnan vad man skulle göra OM det vore så att barnet skulle vara litet, då sa hon att man gör extra UL-undersökningar och bland annat kollar blodflödet i navelsträngen och kvalitén på moderkakan - om den börjar bli "sliten". Man kollar också blodflödet i barnets buk och hjärna.
Så för att visa oss kollade hon blodflödet i navelsträngen och där såg allt också bra ut. Underbart att höra!
SF-måttet är alltså inte ett hundraprocentigt hjälpmedel för att mäta barnets storlek. Barnet kan ligga på olika sätt när man mäter, som gör att magen blir mindre än barnets "storlek" - om ni förstår hur jag menar. Det visste jag redan, men man blir ju ändå lite orolig när man skickas iväg som vi gjorde idag.
En annan sak som jag tror är att jag kanske har en sådan anatomi som gör att barnet kan ligga mer inne i kroppen, och på längden. Jag får därför ingen riktig enorm putmage, som vissa får.
Hur som helst...
Nu sitter jag i bilen, med stödstrumpor, på väg ner till Karlskrona på bröllop.
Nu ska det njutas och mysas resten av helgen, nu när vi vet att lillplutten mår bra.
Den här bilden fick vi med oss från idag.
Det är huvudet i profil, ser ni den toppiga lilla näsan?
Gullskrutt, han kanske får min stora näsa ;)
Kommentarer
Trackback
