Egentid
Jag hör hört andra säga "Vad gjorde man med all tid innan man fick barn?", och ibland undrar jag detsamma. Herregud vad mycket tid man hade åt allt.
Nu har Isak sovit i två timmar i vagnen ute och jag har hunnit med massor. Nu sitter jag i soffan, lyssnar på mysik och ska klicka hem lite julklappar på nätet. Kanske ska jag öppna ett paket med pepparkakor också. Såå gott!
När allt är ok!
Just nu mår jag så himla bra. Isak kräks mindre, har inte ont i magen lika mycket som förut, sover bra i vagnen på dagarna, har varit medgörlig när jag haft med honom i ett köpcenter i veckan, sover helt ok på nätterna (enda negativa är att vi måste samsova för stt han ska sova, så mina kvällar slutar vid åtta). Ja, det här med att vara mamma rullar på bra nu. Dessutom är det snart jul, första advent är ju bara runt hörnet. Galet!
Solen lyser på mig under promenaden.
Är det bara mitt hår som blir ordentligt frissigt av den här temperaturen/luftfuktigheten?
En dag hemma
Idag har vi bara varit hemma och myst jag och Isak. Har dammsugit, slagit in lite julklappar och lyssnat på julmusik.
Vid elva tog vi förstås en promenad, idag gick vi mot järvafältet. Råkade köra i hästbajs med vagnen så det fastnade i hjulet. Kändes lite som om vi bodde på landet då faktiskt när jag gick där bland åkrar och hagar.
Isak sov sen tre timmar i vagnen så jag hann greja lite själv hemma.
Gick förbi ett hus på vägen hem här i Viby som är till salu, så jag snokade lite på hemnet hur det såg ut invändigt. Det här rummet gillade jag!
Skymtar blåhimmel
Julpyssel-tips!
Barn ger bästa motståndskraften?
På Nyhetsmorgon i morse pratade man om att vinterkräksjukan är igång. Det skulle ju vara fruktansvärt att vara sjuk på det viset och samtidigt ta han om en liten. Usch!
Innan jag började plugga jobbade jag tre terminer inom förskoleverksamhet. Efter mina två första jobbveckor blev jag så himla sjuk. Snorig, febrig, hostig - jag hela rubbet! Så sjuk hade jag inte varit på väldigt länge, men efter det var jag på sin höjd bara lite snorig. Jag tror att alla barnbacillerna gjorde att kroppen fick en hög motståndskraft faktiskt.
Magsjuka i olika former kom ju och gick på förskolorna och jag minns en tidig morgon när jag fortfarande var själv med några få barn och en av dem helt plötsligt börjar må dåligt och behöver kräkas. Vi skulle precis springa till toaletten men hann inte fram så barnet kräks rakt ut, och vad gör jag? Jo, jag tänker fort i huvudet att det inte får komma på golvet för då kan de andra barnen smittas, så jag kupar händerna och fångar allt jag kan. Barnet fick vila på en soffa tills föräldrarna kom, men behövde kräkas fler gånger innan hemgång, och vad gör jag? Jo, samma ska igen - kupar händerna och fångar det mesta.
Tanken jag hade var ju fin, tycker jag, men jag får skylla mitt beteende på att jag bara hade jobbat några veckor. För efter den händelsen gjorde jag inte så igen, det är ju rätt äckligt (fast det tyckte jag inte mitt i stunden).
Inga fler barn blev sjuka den gången och inte heller jag.
Andra gånger när jag torkat kräk har jag skurat golv och möbler med tvål och vatten och avslutat med sprit, för sakens skull. Och inte heller då har jag blivit sjuk, MEN... ett halvår efter att jag slutade jobba med barn blev jag magsjuk två gånger på rad. Så fruktansvärt vidrigt!
Jag har väll bara min egen handhygien att skylla på, men ändå... Jag tror ändå att man blir rätt motståndskraftig om man jobbar med yngre barn.
Mina tv-favoriter
Om ni också gillar kostymdrama, drama, kärlek och Hollywood har jag förslag på bra seriernhär nedan. Dessa är mina favoriter:
Efterkontroll
Japp, nu är jag besiktigad och fick ett OK! Allt har läkt som det ska!
Jag måste säga stt kroppen är fantastisk. Jag gick upp 20kg under graviditeten och gick ner mer än hälften under första två veckorna. Nu väger jag 68kg, alltså 5kg från invägningsviken och 8kg från målvikten. Och det har kroppen gjort på egen hand, för jag har inte tränat alls - bara gått promenader. Det tycker jag kroppen gjort bra, alldeles själv! För det har ju trots allt bara gått nio veckor (imorgon), men nio MÅNADER att gå upp i vikt som jag gjorde.
Kroppen känns rätt svag som den är just nu, jag har inte problem att resa mig från golvet utan att använda händerna men det är inte lika lätt som förut. Det känns som om magmusklerna inte är inkopplade ordentligt och som att låren är svaga.
Men som tur är fick jag tips från barnmorskan om en app som heter mamma mage som är uppbyggd i flera steg för att bli starkare efter en förlossning.
Förutom att jag har en del vikt att gå ner och även muskler att bygga upp så känns kroppen ganska mycket som vanligt. Jag har känt av lite foglossning i främre fogen efter att jag gått mycket i branta backar, men skippar jag de branta backarna några dagar i veckan så känns det genast bättre.
Under graviditeten blev min hy jättebra, den som annars kan vara rätt stökig. Även håret blev bättre och behövdes inte tvättas lika ofta. Men nu känns det som om jag börjar gå tillbaka till dålig hy och hår som lätt blir fett. Himla dumt! På så sätt skulle jag vilja vara gravid jämt! Det var ju dessutom så himla mysigt, framförallt att vara höggravid!
Jag lägger sällan (aldrig?) upp såna här bilder på bloggen, men jag tänkte ändå göra det nu. Även om det känns lite väl naket...
Bilden till vänster är ca en vecka efter förlossningen och bilden till höger är från i helgen. Kanske är det bara jag som ser skillnaden, men på vänstra bilden är det mer mjuk hud som liksom bubblar sig. Nu börjar jag bli mer slät. Men som ni ser har jag ingen rumpa alls, den måste definitivt byggas upp!
Här är min målbild.
Jag vill ha tillbaka en stark kropp, sen struntar jag egentligen i vad vågen visar.
(PS, för er som känner att bilderna var lite väl nakna: låtsas som om jag har bikini och är på stranden, då blir det kanske lite lättare att acceptera.)
Tränar
Mitt hjärta tränar nacken. Han blir dock lite frustrerad, tror han helst skulle vilja krypa fram - eller gå!
Glesa hälsningar
Himla slarvig jag varit på att blogga senaste tiden, det har blivit allt för få inlägg. Men det går ju lite upp och ner det där, för den här bloggen är ju ingen proffsblogg med snygga systemkamera-bilder. Även om jag har en bra kamera jag både vill och borde använda oftare. Däremot skulle jag vilja göra designen lite roligare, men hur gör man sånt? Kan man hyra in någon som fixar designen på bloggen efter önskemål?
Hur som helst...
Helgen har varit väldigt mysig! Har varit på Ikea (fast där var det hysteriskt med folk), träffat familjen och gått promenader. Det bästa av allt är väll att jag och sambon (fästmannen!!) fått lite kvalitetstid. Isak sov så bra i vagnen ute i förmiddags att vi hann äta lunch tillsammmans i lugn och ro och därefter bara hänga tillsammans i soffan efteråt. Lyx!
I morgon ska jag på efterkontroll hos min barnmorska. Vi får se vad hon har att säga. Spännande! Tänkte i samband med det skriva ett inlägg bla om hur min kropp förändrats sedan förlossningen. Till det bjudet jag på en liten nakenchock - sånt ser man sällan i den här bloggen.
Men det blir i morgon alltså!
Isak låg snällt och sprattlade i korgen när vi åt middag. Han gillar verkligen sin fina mobil med flygplan.
Först ut!
Nä, nu kunde jag inte hålla mig längre. Adventsstjärnorna har fått komma upp och lite annat smått pynt också. Men bara lite adventspynt, inte så mycket jul, bara två röda kuddar i soffan.
Man måste ju få smyga in julen lite så man hinner njuta av den, för efter jul och nyår brukar jag vara så trött på allt rött och juligt!
Vi är i alla fall först ut i området med att pynta fönstrena, grannarna kanske tycker vi är galna.
Vaccin och kaffe
Hej på er
I måndags var vi på BVC igen, Isak hade gått upp från 4400g till 4860g på nästan tre veckor. Sist vi mätte var han 53,5cm lång men nu är han 56cm. Inte konstigt att kläderna fylls ut bättre numera. Isak fick RotaTeq-vaccin i måndags också, det är en oral lösning mot olika magåkommor som kan orska svåra diarréer och kränknings bla. Jag gillade inte att se honom "äta" den där sörjan, för det kändes så onaturligt och som om jag lurade i honom något dåligt. Men nu är det gjort och andra dosen ska han få innan jul, det är ju för hans eget bästa - för att inte bli mer sjuk än nödvändigt. Biverkningarna har jag hört kan variera, vissa barn har sovit mer andra har fått ont i magen och blivit gasiga, en del får diarréer.
Isak blev lite knölig i magen förra natten och lite igår på dagen och inatt. Han låg då och sparkade på mig under natten och tjöt till ibland för att det gjorde ont i hans lilla mage (tror jag), men annars har han varit mest som vanligt.
Igår blev Isak åtta veckor, det firades med att sova i vagnen ute 2 1/2h och senare på eftermiddagen kom vår mammavän med sin dotter och sen fikade vi resten av eftermiddagen. Väldigt mysigt!
Händelserik fredag
Livet som mammaledig är ju inte händelserikt på så sätt att vi far och flänger och gör massa aktiviteter hela dagarna. Men det är ju händelserikt på ett annat sätt, som det är med en liten, men det mesta är ju innanför husets fyra väggar.
Så idag när vi varit på några utflykter känner jag mig så upprymd, det känns så lyckat.
I förmiddags åkte vi och hämtade vår nya bil, vi har köpt en till lite större. Det tog ett par timmar eftersom vi behövde åka en bit för att hämta den, och sen skulle det ammas innan vi kunde åka hem igen.
Väl hemma, runt lunch, tog Isak och jag en promenad och eftersom han sov så gott ställde jag honom (vagnen) på altanen sen så han fick sova vidare.
Strax innan två fick jag väcka honom för då var det dags att åka till öppna förskolan och gå på babymassage med mammagruppen för första gången. Det gick rätt bra måste jag säga. Isak kräkte ner mig som vanligt men grät inte speciellt mycket den tiden vi var där. Han var rätt medgörlig, så det var skönt.
Hittills ikväll har Isak varit rätt harmonisk och mysig. Han låg länge i sin spjälsäng nu innan läggdags och bara tittade upp, avslappnat, på sin nya mobil. Den är från jabadabado och har stjärnor, planeter och en rymdraket.
(Tillägg: tro inte att han sov i spjälsängen för att han var så lugn å mysig, nej - det är brevid mamma i sängen som gäller)
På fredagar tänds det extra många ljus här hemma. Det är så mysigt i novembermörkret.
Trevlig helg!
Utvecklingsfas
Jag har en app på telefonen där man kan följa och läsa om olika utvecklingsfaser. Isak snuddar just nu vid nästa utvecklingsfas och det roliga, eller snarare fascinerande, är att jag redan upptäckt vissa saker som sedan stod i appen - som punkt 1,3,4 och 5. Framförallt de tre sista!
Han kan ligga vid bröstet och äta tills han kräks för att det är fullt, i magen och ändå vill han äta mer - eller gos-snutta rättare sagt. Dessutom kan han börja gråta ordentligt bara sådär, vilket är jättehemskt för då är han verkligen ledsen. Det enda som hjälper då är att ta upp honom, krama och klappa mycket, guppa runt med honom och prata lugnande. Hjärtskärande!
Det är däremot riktigt härligt att se att han är med mer. På mornarna är han alltid glad, pratar, gurglar och ler. Och på dagarna trivs han allt mer med att ligga och titta på sina färgglada leksaker och sprattla för sig själv. Men roligast är förstås när jag eller isaks pappa bär runt på honom eller aktiverar honom på något vis.
Isak blir sju veckor på tisdag, men jag har som sagt märkt av vissa punkter redan nu.
Mina bästa...
Det finns ju en uppsjö med baby-tillbehör och frågan är ju: Behöver man allt?
Babynestet som jag trodde skulle vara en storfavorit här hemma är visserligen en favorit men jag trodde det skulle användas mer. Eftersom Isak inte sover annat än i vagnen ute, bärselen, biostolen eller bredvid mig om natten så används det ju bara dagtid när han är vaken och ligger och sprattlar.
Men förutom babynestet, nappen och alla dregglisar är dom här sakerna mina favoritsaker i vardagen:
- Isak älskar sin flygplansmobil (ej den på bilden) som hänger ovanför skötbordet. Så nu har vi beställt två till med andra hängande föremål som vi ska ha ovanför babykorgen bland annat. Han ligger nämligen ofta i babykorgen om dagarna, och vi har en mobilarm till den som vi hängt några leksaker i bara.
- Kudde och (vagn-)täcke från Rätt start. Kudden har han i vagnen och även i vår säng, han verkar gilla när det är mjukt under huvudet. Än sålänge har vi ingen åkpåse i vagnen, men täcket (och "locket") används flitigt.
- Isak gillar sina färgglada leksaker, som hästen på bilden ovan.
- Min amningsbh från Abecita är den skönaste av dom jag har, tror jag måste köpa en till av samma sort.
- Babysittern från babybjörn är guld värd! Den sitter Isak i varje morgon när jag duschar - toppen!
Min solstråle
Idag lyser solen, så himla härligt! Jag och Isak ska strax möta upp en annan mamma och hennes dotter för en promenad. Skönt!
Isak och jag kan behöva det efter en natt med mindre sömn än vanligt.
En kudde till mig och en kudde till lilleman
Undrar när lilleman kommer inviga sin säng, nattetid, för första gången. Det är ju förstås mysigt att sova ihop, men vi börjar störa varandra lite - eller jag stör honom. När han halvsover ligger han och sparkas och gnuggar med hela armarna i ansiktet och samtidigt så knorrar han. Det är rätt gulligt, om han somnar till ordentligt sen, annars vaknar han och gnyr. I bästa fall kan nappen rädda situationen men annars är det bröstet som gäller.
Beroendeframkallande
Precis som man kan bli beroende av hemnet kan man bli det av andra saker också, som Ikea-appen...
Senaste beroendeappen för min del är Tradera.
Jag kollar mest amningskläder, och hittills har jag budat på tre plagg och "vunnit" två. Jag är ingen storköpare av begagnat egentligen, men jag är inte jättesugen på att lägga mycket pengar på amningsplagg faktist. Och dessutom är kläderna jag köpt i riktigt bra skick, så då får det väll gå.
Den här klänningen, fast grå, budade jag hem för 206kr ink frakt. Den kostar ca 700kr ny.
Den här tunikan budade jag hem för 98kr ink frakt. Ny kostar den ca 500kr.
Jul på nätet
Nu har jag beställt årets första julklappar på nätet. Det är så skönt att vara ute i god tid och dessutom slippa gå runt och leta efter alla julklappar, och ännu bättre att slippa släpa på allt. Sen går jag gärna runt i de fysiska butikerna och känner av julmyset, men då slipper jag ju trängas med alla julklappshandlande människor i kassorna åtminstånde.
Längtar såå tills man kan börja ta fram julkuddar och börja adventspynta hemma. Så mysigt ju!
Nattbloggar
Åh vilken härlig helg vi haft.
I fredags hade vi några vänner över på en enklare middag. Det var så härligt att få ungås med folk och liksom ha det lite som vanligt igen.
Igår var vi i Grisslehamn och åt sen lunch på Hotell Havsbaden. Det var gott och mysigt och Isak skötte sig bra hela tiden, dock fick vi stanna i Söderhall på vägen hem och panikmata - men annars gick det toppen.
Idag har vi tagit det lugnt, varit och handlat bla så jag fick frossa bland alla julsakerna de tagit fram på ICA Maxi i Häggvik (längtar efter att få julpynta och fixa). Och senare under dagen hade vi vänner över på fika. Så himla bra helg med andra ord.
Förresten, Isak har kommit in i någon ny fas tror jag. Han kan börja gråta ur tomma intet och då måste man bara hålla honom nära och trösta så går det över. Han är också "jättetuttig" och vill gärna ligga vid bröstet i evigheter utan att egentligen äta. Dessutom har han typ slutar sova i min famn, det gör han bara max tio min sen vaknar han. MEN, han sov däremot helt underbart förra natten. Då sov han först fem timmar på rad - ammade - sov tre timmar - ammade - sov en timme - ammade och var vaken för då var det morgon. Visserligen vaknade han till fler gånger men då räckte det med nappen så somnade han om. Så himla skönt att få sova lite mer sammanhängande och inte bara en timme hit å dit.
Hittills inatt har han sovit fyra timmar på rad, vilket är toppen det med. Nu ammar vi så får vi se hur resten av natten blir.
Min lilla panda förra natten. Älskar när han har såna här helkroppddräkterpå sig, han blir liksom lite extra mysig då.
Ser ni förresten greppet min vänsterhand har. Det är ett av mina hemliga vapen mot gråt. Det ser kanske ut som om om handen håller på att gå av, men det är rätt bekvämt.
När Isak är trött eller bara lite grinig funkar det här nästan jämt: ligga nära och rejält omsluten i famnen, med ena handen under rumpan/ryggen och andra över nappen och kinderna. Det är min mamma som lärt mig det supergreppet.
Att lägga en hand över napp och kinder funkar faktiskt även ofta både i bilen och i vagnen när han ska sova.
Offentlig amning har blivit som feminism - överdrivet
Innan Isak föddes hade jag bestämda åsikter vad gäller amning offentligt. Då tyckte jag att det inte alls är självklart att man varsomhelst får slänga fram bröstet även om man har täckande amningskläder, utan att man också kan komplettera med en sjal över bröstet och barnets huvud - när man är på restauranger eller trånga utrymmen. Om resturangen vill ha amningsförbud vid matbordet bör de ha ett separat, mysigt (ej toalett), rum att erbjuda - det var vad jag tyckte förut. Och ärligt talat tycker jag i princip samma nu.
Såklart är det fruktansvärt tråkigt om jag blir ombedd att gå från bordet för att jag ammar, men på något sätt tycker jag att det är varje restaurangs sak att bestämma. I gallerior tycker jag däremot att man alltid ska få kunna amma var man vill, men ett separat mysigt rum för ändamålet hade i alla fall inte jag gråtit över.
Jag själv har blivit mindre pryd vad det gäller att visa brösten sen jag började amma, och det är lite det som är "problemet" tror jag. När man (jag) ammar är brösten bara matmaskiner och jag bryr mig inte lika mycket om någon annan ser dem när jag gör iordning för att Isak ska få äta. Självklart vill jag inte visa mer än nödvändigt, och det vill nog inga andra ammande mammor heller, men det är här skon klämmer tror jag. Som ammande mamma mister man respekten för brösten och vad de betyder för andra, tror jag. Så för en själv är det helt okej att visa lite bröst, men det finns fortfarande andra som blir otroligt obekväma av att se lite av någon annans bröst. Det är förstås lätt att säga "Men titta inte då, om det är så jobbigt att se på" - men så enkelt är det inte.
Hela den här "amma-offentligt-grejen" har blivit lite väl uppblåst tycker jag, precis som feminism-diskutionerna numera. Det ska kvoteras in och vara hysteriskt jämställt, precis som det ska vara så fruktansvärt naturligt och rätt att "tutta-fram" var som helst framför andra.
Så här är vad jag kanner nu, vi får väll se om det ändras framöver...
Harry har inget emot att vara nära när jag ammar, och det är ju gosigt för då får Isak mysigt benstöd.
Jag ♡ Viby
Jag gillar verkligen kontrasten i vårt bostadsområde. Ett stenkast åt ena hållet så är vi på Järvafältet med bondgårdar här och där, och ett stenkast åt andra hållet så har vi pendeltåget in till stan. Dessutom finns många riktigt fina villor i området att spana på och drömma om under barnvagnspromenaderna. Riktigt härligt!
Ett dilemma jag har, eller kanske kommer få, är att när Isak är så pass stor att han utforskar områdena på egen hand så har jag ingen aning om hur han upplever det - på riktigt! För även om vi pratar om det så blir det aldrig samma sak som när jag var liten, och det behöver det ju förstås inte nödvändigtvis vara heller men jag menar såhär: jag är uppvuxen i en liten, liten, bruksort där det inte fanns mycket att roa sig med innan man hade körkort och kunde åka därifrån. Bussarna gick så sällan men ville man ta sig till stan (Sthlm) tog det två timmar. Men man fick passa sig så man inte missade sista bussen hem, för då var det kört!
Hur som helst... Jag mins att jag flera gånger satt på min säng och grät för att det var så tråkigt att bo i den lilla bruksorten. Och ändå spenderade jag de flesta vakna timmar i stallet, tränade eller ungicks med kompisar. Men det "hände" ju aldrig något, orten var (är?) död! Framförallt på kvällar och helger!
Mamma kom in, satte sig på sängen och sa "Jag vet hur du känner. Jag tyckte samma sak när jag var i din ålder, och låg också och grät för att det var så tråkigt här."
Hon kunde till hundra procent sätta sig in i min situation, men det kommer jag aldrig kunna göra med Isak. Inte till hundra procent. Och det skrämmer mig lite. Men det som skrämmer mig mest är att vi bor så nära Sthlm c, för hur ska jag skydda Isak från allt som kan hända där - dag som kväll/natt? Och i förorterna...
Bor man som jag gjorde, mer eller mindre på landet utan kommunikationer, så är man ju fast. Hur trotsig man än är. Men Isak kommer kunna ta sig ända till Nynäshamn, bara med pendeln härifrån. Jag vet att det dröjer många år innan detta ens blir det minsta möjligt, och tills dess har mina tankar kanske mognat lite. Jag har kanske en plan och strategi då för hur jag ska kunna vägleda honom förbi all skit, rent utsagt, som en stad kan erbjuda - som inte landet kan.
Det har ju blivit folk av förortsbarn tidigare, så jag ska väll också kunna göra folk av Isak, och samtidigt kunna skydda honom på en lagom nivå från allt dåligt.
Några min från oss - ett stall och hagar med hästar (som inte syns på bild). Bakom stallet finns ett elljusspår.
Trassel!
Ber om ursäkt för det dumma typsnittet i förra inlägget. Det ser ju het galet ut! Vet inte vad som hände men ska försöka se till att det inte blir så igen.
6 veckor gammal i morgon
Såhär ett par veckor efter att Isak entrat världen utanför livmodern tänkte jag dela med mig av några saker jag kommit till insikt med och/eller som förvånat mig.
☆ Under graviditeten hade jag inte en enda förvärk och eftersom jag blev igångsatt fick jag känna på värkarna först då, och kraftiga sådana - kryststyrka nästan från början. Det som förvånade mig var just hur starka dom var och hur dom kändes. Det var en häftig känsla, samtidigt som det var vidrigt eftersom det gjorde så ont.
☆ Det gjorde ondare att föda ut huvudet än jag någonsin hade kunnat föreställa mig.
☆ Under värkarbetet och precis efter förlossningen brydde jag mig inte alls om hur jag såg ut, fast jag trodde att man skulle göra det. Men det fans inte en tanke över åt det, precis som många säger. Mitt hår var kaos, svettigt, rufsigt och slickat i hela ansiktet. Oron för att göra nr 2 var också bortblåst, händer det så händer det liksom. Men skönt nog slapp jag ändå det.
☆ Det står väldigt lite om hur underlivet känns (kan kännas) efteråt. Det är ömt, svullet och blöder. Låter kanske inte så krångligt, men när man är så slutkörd känns såna här saker jobbiga och svårhanterade. Dessutom gör det ont att sitta, att gå, att vända sig i sängen och att gå på toaletten. Fler tips om hur man "gör" för att underlätta ex toalettbesöken med hänsyn till smärtan hade varit bra att ha i bagaget. Som tur var försvann den värsta smärtan och svullnaden på bara en vecka för mig.
☆ Amningen var inte enbart lätt. Det ska ju sugas och snuttas på rätt sätt osv. Det var inte helt lätt att få till, men tack och lov för amningsnappen.
☆ Det tog säkert ett dygn innan jag verkligen började förstå att bebisen, Isak, var vår - att han var min son. Amningen hjälp till att knyta band.
☆ Jag har fått höra att bebisar luktar gott (och det gör de - nytvättade) men när jag sniffade på vår son första gången kände jag mig som en hemsk mamma. Jag tyckte han luktade inälvor. Men den lukten klingade sakta av och när vi kom hem från BB badade vi honom - efter det luktade han bebisgott.
☆ Förlossningen var mindre hanterbar, pga smärtan, är jag förväntat mig. Till nästa gång (om det blir någon) vill jag öva mer på hur jag ska tänka för att hantera smärtan, ha en krisplan liksom. Inte bara öva andning.
☆ Att vara en levande napp och att ha någon klistrad mot en 24/7 var en stor kontrast mot hur det var innan. Klart jag förstod att jag skulle ha händerna fulla, men jag kunde inte föreställa mig hur det skulle vara.
☆ Läggningen var (är) svårare än jag trodde. Varför kan det inte bara vara stt lägga ner honom i sängen och så sover han? Hittills sover han ju i princip bara precis intill mig och jag vet inte hur jag ska vänja av det. Helt ärligt så känns det supersvårt.
☆ Jag har märkt att man (jag) numera blir sedd av andra föräldrar när jag har Isak. Möter man en annan med barnvagn ute så hälsar de, eller i affären - föräldrar tittar på ett annat sätt nu. Som om jag varit insamling för dessa innan, men numera är "en i gänget". Eller så är det bara något jag inbillar mig...
☆ Jag är blödigare nu. Som när han gråter, då skriker mitt mammahjärta och jag får en känsla i hela kroppen att jag måste springa och "rädda" honom. Fast det ex är hans pappa som har honom och han kanske egentligen bara gråter lite lätt för att han är trött så blir hela kroppen som triggad. Jobbigt, men kanske en mamma-instinkt.
☆ Kärleken till Isak går inte att beskriva. Den är ju inte som kärleken mellan mig och sambon, eller som mellan mig och någon annan... Det är en ny sorts kärlek som är så stark och djup att jag nästan kan gråta. Gråta för att jag älskar honom så mycket. Och ändå blir kärleken starkare för varje dag som går. Otroligt!
Några lärdomar:
☆ Det känns som om jag kommer snabbare ner i djupsömn nu än tidigare.
☆ Jag har blivit rätt bra på att göra saker med en hand, eftersom jag bär Isak i den andra.
☆ Nu börjar jag lära känna Isak och det blir lättare och lättare att tolka hans signaler och kroppsspråk. Ofta kan jag fånga upp och besvara signalen innan han blir hysterisk, men ibland är jag för långsam fram med bröstet och så skriks det. Eller som när magen krånglar, då kan jag inte alltid hjälpa honom att bli av med krånglet.
Världens finaste lilla knyte.
Nytt till Isak
Idag var jag och shoppade lite smått till Isak. Behövde en varm mössa, för häromkvällen var det närmare nollan när vi var ute och gick så då kändes tunn hjälmmössa lite för svalt - även om han hade luvan på fleeceoverallen på sig också (och låg nerbäddad i vagnen). Behövde också en drös dregglisar. Tidigare har han känts alldeles för liten för dregglisar, de har suttit jättedåligt, men nu börjar de funka. Och det är ju lättare att byta dregglisar än bodys hela tiden. Kräkbarn.
Köpte även två pyjamaser och några fler dregglisar som inte är med på bild. Nu klarar vi oss ett tag till.
Har förresten börjat få lite klarhet i pyjamasträsket. Jag gillar pyjamaser med knappar bättre än de med dragkedja, för de är mer följsamma med kroppen. Fördelen med pyjamaser med fötter är ju att benen inte åker upp hela tiden, men nackdelen är att det kan bli rätt varmt.
Kär i bilder
Kolla dom här bilderna, och kläderna - så snygga!
Jag snubblade en på det här instagramkontot och blev helt kär i dom här bilderna. De ser så kärleksfullt men sofistikerat ut, och jag tycker kläderna är härliga. En sån där blå kjol vill jag ha till nästa vår/sommar.
Spana in mararomrraro på instagram för fler bilder.
