Såklart är det fruktansvärt tråkigt om jag blir ombedd att gå från bordet för att jag ammar, men på något sätt tycker jag att det är varje restaurangs sak att bestämma. I gallerior tycker jag däremot att man alltid ska få kunna amma var man vill, men ett separat mysigt rum för ändamålet hade i alla fall inte jag gråtit över. 

Jag själv har blivit mindre pryd vad det gäller att visa brösten sen jag började amma, och det är lite det som är "problemet" tror jag. När man (jag) ammar är brösten bara matmaskiner och jag bryr mig inte lika mycket om någon annan ser dem när jag gör iordning för att Isak ska få äta. Självklart vill jag inte visa mer än nödvändigt, och det vill nog inga andra ammande mammor heller, men det är här skon klämmer tror jag. Som ammande mamma mister man respekten för brösten och vad de betyder för andra, tror jag. Så för en själv är det helt okej att visa lite bröst, men det finns fortfarande andra som blir otroligt obekväma av att se lite av någon annans bröst. Det är förstås lätt att säga "Men titta inte då, om det är så jobbigt att se på" - men så enkelt är det inte.

Hela den här "amma-offentligt-grejen" har blivit lite väl uppblåst tycker jag, precis som feminism-diskutionerna numera. Det ska kvoteras in och vara hysteriskt jämställt, precis som det ska vara så fruktansvärt naturligt och rätt att "tutta-fram" var som helst framför andra. 

Så här är vad jag kanner nu, vi får väll se om det ändras framöver...

Harry har inget emot att vara nära när jag ammar, och det är ju gosigt för då får Isak mysigt benstöd.