Han kan ligga vid bröstet och äta tills han kräks för att det är fullt, i magen och ändå vill han äta mer - eller gos-snutta rättare sagt. Dessutom kan han börja gråta ordentligt bara sådär, vilket är jättehemskt för då är han verkligen ledsen. Det enda som hjälper då är att ta upp honom, krama och klappa mycket, guppa runt med honom och prata lugnande. Hjärtskärande! 

Det är däremot riktigt härligt att se att han är med mer. På mornarna är han alltid glad, pratar, gurglar och ler. Och på dagarna trivs han allt mer med att ligga och titta på sina färgglada leksaker och sprattla för sig själv. Men roligast är förstås när jag eller isaks pappa bär runt på honom eller aktiverar honom på något vis.