Nattbloggar

Åh vilken härlig helg vi haft.
I fredags hade vi några vänner över på en enklare middag. Det var så härligt att få ungås med folk och liksom ha det lite som vanligt igen.

Igår var vi i Grisslehamn och åt sen lunch på Hotell Havsbaden. Det var gott och mysigt och Isak skötte sig bra hela tiden, dock fick vi stanna i Söderhall på vägen hem och panikmata - men annars gick det toppen.

Idag har vi tagit det lugnt, varit och handlat bla så jag fick frossa bland alla julsakerna de tagit fram på ICA Maxi i Häggvik (längtar efter att få julpynta och fixa). Och senare under dagen hade vi vänner över på fika. Så himla bra helg med andra ord.

Förresten, Isak har kommit in i någon ny fas tror jag. Han kan börja gråta ur tomma intet och då måste man bara hålla honom nära och trösta så går det över. Han är också "jättetuttig" och vill gärna ligga vid bröstet i evigheter utan att egentligen äta. Dessutom har han typ slutar sova i min famn, det gör han bara max tio min sen vaknar han. MEN, han sov däremot helt underbart förra natten. Då sov han först fem timmar på rad - ammade - sov tre timmar - ammade - sov en timme - ammade och var vaken för då var det morgon. Visserligen vaknade han till fler gånger men då räckte det med nappen så somnade han om. Så himla skönt att få sova lite mer sammanhängande och inte bara en timme hit å dit. 

Hittills inatt har han sovit fyra timmar på rad, vilket är toppen det med. Nu ammar vi så får vi se hur resten av natten blir. 

Min lilla panda förra natten. Älskar när han har såna här helkroppddräkterpå sig, han blir liksom lite extra mysig då.
Ser ni förresten greppet min vänsterhand har. Det är ett av mina hemliga vapen mot gråt. Det ser kanske ut som om om handen håller på att gå av, men det är rätt bekvämt.
När Isak är trött eller bara lite grinig funkar det här nästan jämt: ligga nära och rejält omsluten i famnen, med ena handen under rumpan/ryggen och andra över nappen och kinderna. Det är min mamma som lärt mig det supergreppet.
Att lägga en hand över napp och kinder funkar faktiskt även ofta både i bilen och i vagnen när han ska sova. 




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Amanda J Lundell

En del av mitt liv

RSS 2.0