Innan jag började plugga jobbade jag tre terminer inom förskoleverksamhet. Efter mina två första jobbveckor blev jag så himla sjuk. Snorig, febrig, hostig - jag hela rubbet! Så sjuk hade jag inte varit på väldigt länge, men efter det var jag på sin höjd bara lite snorig. Jag tror att alla barnbacillerna gjorde att kroppen fick en hög motståndskraft faktiskt.

Magsjuka i olika former kom ju och gick på förskolorna och jag minns en tidig morgon när jag fortfarande var själv med några få barn och en av dem helt plötsligt börjar må dåligt och behöver kräkas. Vi skulle precis springa till toaletten men hann inte fram så barnet kräks rakt ut, och vad gör jag? Jo, jag tänker fort i huvudet att det inte får komma på golvet för då kan de andra barnen smittas, så jag kupar händerna och fångar allt jag kan. Barnet fick vila på en soffa tills föräldrarna kom, men behövde kräkas fler gånger innan hemgång, och vad gör jag? Jo, samma ska igen - kupar händerna och fångar det mesta.

Tanken jag hade var ju fin, tycker jag, men jag får skylla mitt beteende på att jag bara hade jobbat några veckor. För efter den händelsen gjorde jag inte så igen, det är ju rätt äckligt (fast det tyckte jag inte mitt i stunden).

 

Inga fler barn blev sjuka den gången och inte heller jag. 

Andra gånger när jag torkat kräk har jag skurat golv och möbler med tvål och vatten och avslutat med sprit, för sakens skull. Och inte heller då har jag blivit sjuk, MEN... ett halvår efter att jag slutade jobba med barn blev jag magsjuk två gånger på rad. Så fruktansvärt vidrigt!

Jag har väll bara min egen handhygien att skylla på, men ändå... Jag tror ändå att man blir rätt motståndskraftig om man jobbar med yngre barn.