Som att det inte räckte med ett sjukhusbesök igår.

När jag skulle göra tacos skar jag mig rejäält med kniven i vänster pekfinger. Det blödde som bara den (vilket det naturligtvis gör i fingrar), det rann blod längs armen på mig när jag höll upp fingret högt. Jag höll först på att svimma för jag tyckte det såg så äckligt ut.

Hur som helst hoppade pappa in i sin gamla ambulanssjukvårdar-roll och lindade fingret ordentligt, sedan åkte jag till akuten i Nortällje och sydde.

Inne på akuten gick det jättefort, fick komma in på en gång och sy nästan direkt. Men de dä j*ävla bedövningssprutorna var nog det värsta jag varit med om. Fy fan vad ont det gjorde. I normala fall hade man slagit ner någon som gjorde en illa så där. Men för det första så slåss jag inte och för det andra så fick jag ju bedövningen för min skull.

Att sy gjorde inte ont. Men det var sjukt obehagligt, riktigt obehagligt faktiskt. Och när de efter ett tag satte på någon slang runt fingret som skulle stoppa blodtillförseln då trodde jag att jag skulle dö. Det gjorde inte heller ont, men det var obehagligt. Usch!

Idag gör det inte ont om jag inte kommer åt det, men ska jag göra något så måste jag se till att göra det så att det inte stramar i fingret. Vantar kan jag inte ha, inte ens tummvantar, för då drar det bandaget bakåt och det gör pissont.

Okej, det är inte synd om mig. Det är bara ett finger, jag vet. Men för en människa som inte gjort illa sig så mycket här i livet och dessutom hatar blod och sjukhus så är det här inte alls trevligt.

Dessutom är det lite känsligt att detta  hände just nu. För ett år sedan, dagen innan alla hjärtansdag, gick jag emellan ett hundslagsmål och fick åka in och sy. Igår var det dagen efter alla hjärtans dag och jag fick sy i samma rum som för ett år sedan. Det var lite jobbigt. Det är extra känsloladdat eftersom vi fick ta bort en av hundarna i slagsmålet. :(

/Mandy