Jag har ju kanske inte varit supertydlig med vilken vecka jag är i när jag uppdaterar, men nu tänkte jag meddela att jag är i vecka 37 (ej fullgångna) och barnet räknas som fullgånget. Mer än 90% av graviditeten är alltså över, och snart är det dags för vår son att titta ut.

Här är några punkter jag funderar över just nu:

- Apropå läge: Enligt barnmorskan idag så ligger han med huvudet neråt, och huvudet är lite ruckbart - alltså nästan helt fixerat. Antingen kommer han fixera sig helt innan förlossningen drar igång, eller så kommer han ligga som han gör nu tills värkarna drar igång och då sjunka ner det sista och fixera sig. 

- Övning: Jag har ju inte registrerat en enda förvärk eller liknande under graviditeten. Magen har visserligen varit spänd och hård emellanåt, men inte på ett sådant sätt att jag gått och tänkt på det. Men förra veckan började jag känna en svidande/morlande värk i "mensvärks-regionen" som kommer och går, oftast ca två gånger per dag. Så det är ju inte speciellt ofta och det gör inte så märkvärdigt ont heller. MEN det känns som ett tecken på att förlossningen närmar sig och att livmodern nu kanske småövar lite. 

- Mer klumpig: Ja, de senaste två veckorna har jag upplevt allt oftare att kroppen inte är lika smidig som för några månader sedan. Jag vågar inte riktigt lita på kroppen som förut när det ex gäller att hoppa i och ur båten, för jag märker att balansen har påverkats lite och att magen tar emot - vilket gör att jag kanske snavar lite. 

- Babybulan är inte allt: Jag har hittills gått upp 13 kilo, så det är ju inte bara magen som vuxit och är ivägen eller tar emot emellanåt, utan "det där andra" (fett+vätska) också. Jag har börjat bli riktigt missnöjd med alla extrakilon eftersom de får mig att känna mig obekväm (mullig helt enkelt). Med risk för att låta lite gnällig så är lår som går ihop, dallrar (såhär mycket) och har gropar något som jag definitivt inte trivs med och kommer jobba bort så fort jag kan efter graviditeten. Även ansiktet och armarna känns alldeles för runda och "goa" nu. 

- Förklarlig viktökning: Visst går man oftast upp ett par kilo under graviditeten, men äter man fel är det nog lättare att gå upp ännu mer onödiga kilon. På senare tid har chokladen fått en allt större betydelse för mig, så förmodligen har jag bara min egna dåliga karaktär att skylla på när det gäller några av kilona jag gått upp.

- Energi: Jag är fortfarande pigg men har som jag skrev om förra gången en del dalar också, och då vill jag gärna vila en stund. Men som idag så har jag stökat runt hemma hela dagen, och resten av veckan ska jag träffa vänner och bla luncha i stan. Så även om det mesta går lite långsammare så har livet inte stannat helt. Och det är skönt! 

- Slutspurten: Det är ju inte så himla långt kvar nu, så jag försöker njuta lite extra av att vara "två-i-en". Det är så mysigt när han sparkar och härjar i magen, nästan som om vi har en hemlighet tillsammans - bara han och jag.  Och det har vi kanske lite också, för det är ju bara jag som känner honom på det här viset. Jag känner igen sparkarna och mönstret, alla andra kan bara få en liten del av det - än sålänge.