Arbetsdagarna är oftast som en vanlig arbetsdag, alltså åtta timmar. Det varierar dock hur många dagar per vecka man praktiserar beroende på vilken VFU-period det är. Men oftast har det varit fyra eller fem dagar per vecka, ca fem veckor i rad.

Hur mycket grupparbeten det är beror på vilken kurs man läser. Nu kommer jag svara lite luddigt men jag skulle vilja säga att det är lagom mycket. Dessutom kan man oftast dela upp arbetet och göra olika delar av arbetet hemma, för att sedan ses någon gång för att sammanställa allt.

När det gäller att arbeta vid sidan av. Jag vet många i min klass som hela tiden arbetat vid sidan av studierna, så det går absolut. Jag själv har inte gjort det av flera anledningar, dels för att vi klarat oss ekonomist ändå (största anledningen) och dels för att jag nog hade blivit stressad av att jobba samtidigt som det ska studeras. Men som svar på frågan: Ja, studietempot gör att det, för det mesta går att arbeta samtidigt. Det beror nog mer på varje person hur man klara av att hantera båda sakerna samtidigt. 

I början av första terminen gjorde alla ett besök hos studiehälsan på skolan. Där kollades blodtrycket och om jag inte minns fel så lämnades ett urinprov också. Jag minns faktiskt inte om det var något mer som kollades där, men jag tror inte det. Genom skolan kan man också få vaccinera sig. Jag tror det är mot bl.a. Hepatit A och B, jag minns inte om det då kostar mindre (med intyg från skolan) eller om det är helt gratis.

Röntgentrålning kan kännas skrämmande, kanske främst när man inte har så mycket fördjupad kunskap om det. Men i och med utbildningen har jag blivit (ännu) mindre orolig för det, eftersom jag vet vilken bra kontroll man har över det på sjukhusen. Jag gjorde praktik i början av graviditeten (när fostret är som mest strålkänsligt) och jag kände mig 100% trygg med det, för som personal/student vistas man sällan i rummet när patienten exponeras för strålning (om man inte jobbar på ex angio, men det gör inte vi som studenter mer än någon enstaka gång möjligtvis). Jag hade även en mätare (dosimeter) på mig under en praktikperiod på nuclear-avd, också då var jag gravid. Men det lilla som mätaren visade går inte ens att säga om det kom från den naturliga bakgrundsstrålningen (som alltid finns runtomkring oss) eller från apparaterna vid undersökning.

Det jag vill säga är att du inte behöver vara orolig för strålningen, att skolan gör en före- och efterkontroll av studenterna är väll bra - men jag tror att det egentligen är helt onödigt, för vi exponeras så otroligt lite.

Jag skulle vilja avsluta med att säga att Röntgensjuksköterskeyrket (verkar) vara ett fantastiskt roligt yrke, och mycket socialt. Det är spännande, dels att träffa alla människor varje dag men också för att man arbetar med teknik som hela tiden utvecklas - och metoder som utvecklas. Det kräver ansvar och det är ibland ett riktigt hantverk att få till bra röntgenbilder, man måste ha lite känsla och det får man med övning.

Jag hoppas du, kära läsare, som undrade har fått svar på dina frågor. Är det något du vill att jag ska utveckla eller något annat du undrar över så hör gärna av dig igen. :)

Knasig rtg-bild från google.