Fascinerande
Sitter just nu på Cityakuten vid Hötorget och väntar på att få träffa en doktor.
Det var länge sedan jag var inne i stan, så efter att ha varit på landsbygden större delen av sommaren känns det alltid lite chockartat att komma tillbaka till "alla människor".
Det var kö i trapphuset till Cityakuten när jag kom i morse, så jag fick kölapp 18.
Även om jag inte jobbat på en uttalad akutmottagning så fungerar en vårdcentral ibland lite som en sådan. Så nu har jag varit på båda sidor, både suttit som personal bakom disken och som patient.
Som patient har jag nu suttit och beskådat alla som marscherar fram till disken när deras könummer ropas upp. Jag hör inte vad dom söker för, men det syns att alla är fullt upptagna med att berätta om sina bekymmer. En del är så upptagna med sitt att de glömmer att det är fler som är här för att få hjälp, så istället står de och ältar sina plågor för den stackars personalen bakom disken - som tålmodigt lyssnar och berättar än en gång att de ska få hjälp, men de får sitta och vänta en stund.
Och det där med att vänta förresten... är det inte något vi alla, eller i alla fall många av oss, är dåliga på.
Jag tycker inte heller om att vänta, men på något vis har jag blivit mer tolerant sedan jag själv började jobba/praktisera inom vården. För vad jag sett så jobbar varenda människa så effektivt och noggrant de kan, bara för att alla patienter ska få den hjälp de söker - så fort som möjligt.
Jag vet också, av egna erfarenheter, att det inte krävs så mycket för att det ska bli lite förseningar - och därmed längre väntetid för patienterna. Det räcker med att någon patient plötsligt börjar må sämre i undersökningsrummen, att apparatur krånglar eller att ett akutfall kommer in - då måste man prioritera!
Därför har jag, efter att jag anmälde mig i kassan, varit iväg och fikat och på vägen tillbaka köpte jag med mig dricka, frukt och choklad.
Så nu ska jag nog kunna hålla blodsockret under kontroll, tills jag är klar här på Cityakuten.
Kommentarer
Trackback
