Nu börjar jag känna mig tjock. Låren och armarna påminner mig mest om den saken. Eller kläderna påminner mig, för en del plagg har börjat strama just där. Ansiktet börjar också se mulligt ut tycker jag. Ingen härlig känsla. Jag har egentligen ingen viktnoja nu under graviditeten, alla kilon jag går upp kommer jag gå ner sen. Det är mest att det är obekvämt att vara stor.

Men egentligen mår jag ju väldigt bra, så jag ska inte klaga. Däremot har jag lättare att få morlvärk och sånt denna gång, än när jag väntade Isak. Men det är ju inte farligt, tänker jag.

Jag hade en teori när jag var gravid med Isak. Nämligen att det var lättare att känna sig snygg och bekväm som gravid på vintern. Med Isak var jag ju som störst under sommaren. Min tanke var att man under vintern kunde "klä in sig" mer och dölja mulliga armar, ben och kärlekshandtag lättare. Jag har i alla fall ångrat mig lite i den åsikten. Nu när mina vanliga jackor inte passar längre och mudden på samtliga gravidbyxor börjar bli för kort, så måste jag ändå påstå att det var lättare att klä sig under sommaren. En klänning och ev en kofta så var det ju klart - bekvämt och fint. Favoritplaggen just nu är mjukisbyxor, den mest urtvättade gravidtröjan och sambons fleecetröja. Jäkligt snyggt. Annars är förstås kläderna på jobbet sköna, som en stor lös pyjamas.

Bästa nattplagget just nu är ett urgammalt nattlinne från Twilfit. Dock känns det som att brösten behöver extra stöd numer, så därför har jag en mjuk amningsbh under. Snyggt, eller hur? Haha