I år jobbar jag julafton, juldagen och annandagen. Jag har alltid firat jul med familjen, mamma, pappa och syskonen (med respektive och barn, på senare tid). Så i år blir det lite annorlunda.

Vi kommer ändå att bo hos mina föräldrar under julen, så att Isak och sambon kan fira ändå.
Det "värsta" med att jobba under julen är inte att Isak skulle sakna mig extra, för att det är jul. För det tror jag inte att han kommer göra, det händer ju så mycket annat kul. Utan det jobbigaste kommer nog vara att veta att alla är tillsammans och firar, men inte jag. Att veta hur mysigt dom har det och inte få vara med.

Jag älskar julen. Jag laddar ofta upp från november genom att beställa hem alla julklappar (är nästan klar med alla), och till första advent är det fullt ös med utebelysning (som redan är uppsatt), adventsljusstakar, röda dukar och ljus, juliga kuddar och plädar. Det ska vara julmusik, pepparkakor och lussebullar. En av dom bästa sakerna är att få slå in alla paket och skriva julkort. Lägga möda på saker som kommer göra andra glada.

I år har jag en känsla av att uppladdningen kommer vara som vanligt, men att jag kommer känna mig snuvad på själva avslutet. Julafton. Men jag jobbar på den känslan. Försöker tänka att jag visst kommer få fira jul och känna ett härligt avslut på julen.
Det blir ju jul i alla fall, bara lite annorlunda än jag är van vid.

Det hela låter kanske lite ego, och som att jag gör ett problem av något som inte är ett problem. Men så här känns det, och en känsla är svår att trolla bort bara sådär.

Hur som helst...

Jag ska köpa det sista inför Isaks adventskalender i veckan. Ny julgransbelysning och adventsljus. Sen är vi redo för julen!