Mammas dag

Idag är det mors-dag. Man ska väl visa uppskattning åt sina föräldrar (oavsett hur många mammor eller pappor man har) alla dagar på året. Men det är ändå fint med en speciell dag. Vi diskuterade dock vid frukostbordet att det här med mors-/farsdag kan vara lite gammaldags och klumpigt. Min pappa berättade hur dom i skolan gjorde morsdags-kort, medan en klasskompis som förlorat sin mamma i en bilolycka var förkrossad. För alla som förlorat en förälder kan väl både mors- och farsdag vara plågsam.

Man kan förstås se det som en dag att hylla även sin bortgångna mamma eller pappa. Men som barn kan jag förstå om den här dagen är hemsk, om man mist en förälder på ett eller annat sätt. 

Hur som helst, jag är inte emot att fira alla mammor/pappor lite extra. Det var bara en intressant diskussion vid frukosten tyckte jag.

Jag själv har, framförallt sedan jag fick Isak, upptäckt hur lik jag är min egen mamma.
Nu senast så har jag klippt samma frisyr som henne, utan att tänka på det. Jag pratar ganska likt min mamma, och har ett kroppsspråk som henne. Vi går likadant.
Våra kroppar är rätt lika, och vi är lika långa. Jag kommer på mig själv med att prata med Isak, så som jag minns att mamma var mot mig som litet barn. 
Jag tror vi har samma ambition för våra arbeten, utan att vi riktigt diskuterat det. Vi vill bli riktigt duktiga på våra arbeten, men det får inte ta all tid och energi från våra privatliv - alltså tiden med familjen. Familjen kommer först. Arbetet sedan. 

Min mamma har dock ett långt försprång vad det gäller tålamod. Det är från en annan planet, tror jag. Det "Lundellska humöret" som vi kallar det är inte att leka med. Dessvärre verkar det leva vidare då både Isak och hans kusiner uppvisar symtom. Men min mamma är nog plattformen och basen i familjen, när det kommer till humör och tålamod. Det ska mycket till innan hon fräser till, och gör hon det så vet man att man definitivt har gått för långt.

Jag önskar och hoppas att jag fortsätter vara lik min mamma. Och även min pappa. De har båda en stor del i allt jag lyckats åstadkomma genom livet.

Mamma och Isak, förra sommaren.




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Amanda J Lundell

En del av mitt liv

RSS 2.0