Dagen på ALB har varit intressant men tuff känslomässigt. Emellanåt kändes det som tortyr att höra barn gråta och se en del av dem så otroligt sjuka. Dom flesta blir nog förr eller senare friska och får lämna ALB och alla är ju inte dödssjuka som kommer dit. Men ändå. Jag är så tacksam för att jag har min friska son hemma. För det är inte självklart att få ha det så för vissa. Både barnen och föräldrarna är tappra hjältar, och även personalen som orkar se allt elände.