Så som rubriken lyder har jag känt mig idag. Tusen känslor som byter av varandra. Det har varit lång väntetid på jobbet idag, för de patienter som väntade på slätröntgen. Hur vi än betade av listan så syntes det inte. Inte förrän runt tre-tiden började listan kortas av. Jag har inget emot att ha mycket att göra, däremot känner jag mig frustrerad när jag inte känner att jag klarar av allt än (kanske inte så konstigt när det bara är min 7:e jobbdag...men men...). Men min slutgiltiga känsla för dagen är ändå att jag känner mig stolt. Och glad. Det har varit en bra dag och jag har lyckats ta många bra bilder.