Jag har ju varit en riktig av-och-på'are med träningen under en lång tid. Det blir ett träningspass då och då, men inte så regelbundet som det borde. Det är dumt egentligen, för min kropp är oerhört lyhörd för träning fortfarande så jag borde verkligen passa på.
Jag har tränat tre pass denna vecka, och direkt märker jag att kroppen reagerar. Jag blir hungrig som ett vilddjur (på bra mat), och hela jag vaknar till liv.

Den 18/8 ska jag springa bellmanstafetten med jobbet. Jag gillar egentligen inte att tävla och springa lopp. Men det kändes som en kul grej att göra med jobbet. Så nu kände jag, bättre sent än aldrig, att det var dags att få lite rutin på löpningen. Jag har unnat mig ett par riktigt bra löparskor, som jag provat ut på Löplabbet. Jag känner skillnad direkt i mitt ena knä, som jag haft problem med sedan 2007 (inlines-skada). Jag kan springa i alla fall 4-5 km utan att känna minsta smärta - stort framsteg.

Så här såg det ut igår när vi var ute på en löprunda. Isak önskar nog att han hade en bygel att hålla sig i, med tanke på hans panikgrepp på sidorna. Hehe
Efter en stund släppte han och ville åka fortare.