Vet ni, det är något märkligt med mig och champagneglas. Dom går väldigt ofta sönder när dom är i närheten av mig. Jag har nog aldrig haft sönder så många glas i mitt liv, som just champagneglas. Och det handlar inte om att jag druckit för mycket, ibland har jag inte ens smakat innan glaset gått sönder.
Mina föräldrars fina champagneglas i kristall finns det inte många kvar av, jag har nog haft sönder minst fyra stycken. Och nu i veckan gick ett sönder ute på ön, i sommarstugan.
I våras när jag väntade på en vän som jag skulle äta middag med, så beställde jag en fördrink. Champagne. Precis när min vän dykt upp välte jag glaset och det flög i bitar (fast bordet var ostadigt så det borde inte räknas?). Min bror och svägerska hade en fin väska med plats för två champagneglas och en flaska. Som ett picknick-kit. Från Frankrike om jag inte minns fel. När jag hjälpte dem att flytta för ett par år sedan skulle jag bara lyfta undan ett av glasen, och vad händer? Det slinker ur mina händer och går sänder. Jag skäms fortfarande...

Hemma har vi inte haft några champagneglas, så när vi väl druckit har det blivit ur vinglas. Och dom har klarat sig, utan en skråma.
Men i examenspresent fick jag bla champagneglas. Dom står fortfarande i sina kartonger. Jag skyller på att vi snart ska flytta, så det är ingen mening att packa upp dem.
Kanske borde jag bara åka till Ikea och köpa deras billigaste champagneglas, för då gör det inte lika mycket att de går sönder...!

Hur som helst är det oerhört märkligt, och irriterande att jag knappt kan titta på ett champagneglas utan att det går sönder. Jag tror det vilar en förbannelse över mig...

Bild från Google.