Konsten att skriva ett långt inlägg om en liten färg

För ett par år sedan vandrade jag runt inne i stan på jakt efter en klänning. Jag minns att det var till ett speciellt tillfälle men jag minns inte mer specifikt. Jag gick in på Hugo Boss, vet jag, och träffade en säljare (kallas dom så i "dyrare" butiker?) som var riktigt trevlig.

Han ville ju sälja, såklart, men han var väldigt hjälpsam. Han ville veta vad jag var ute efter och granskade mig noggrant vilken modell och färg på klänning som skulle passa. För min hårfärg och hudton just då (sommar) tyckte han att turkos och orange skulle matcha mig bra. Jag har nog bara haft en turkos klänning i mitt liv (flera år tidigare) men den kände jag mig väldigt bekväm i. 
Orange däremot, det känns som en läskig färg. Väldigt synlig och svår på något vis. Nä, den kulören har jag hållt mig från... tills nu.

Jag köpte nämligen en orange långklänning på H&M's rea. Usch vad jag tjatar om den där rean, tänker ni. Men så är det ibland...

Det är visserligen ett par vintermånader kvar, men jag börjar redan spana vårtrender i inredning och drömma om tussilago. Jag gillar verkligen våren, senvåren är nog min favoritårstid, fast självaste sommaren kommer tätt efter på favvolistan. 

Efter helgen får jag nog hämta ut alla klädbeställningar på posten. Längtar!

Vad tror ni? 
Galet ful eller jäkligt snygg?
Jag tror det beror helt på hur den sitter. Med lite bränna kan det bog bli bra, hoppas jag. Orange är ju ändå en lite speciell färg kan jag tycka.

Isak fick ett par byxor till också, men beställde i en alldeles för stor storlek så att han ska kunna ha dem i sommar. 




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Amanda J Lundell

En del av mitt liv

RSS 2.0