Tack!
Ibland tappar man sig själv lite... glömmer bort hur man vill bli uppfattad och vara som person. Jag har nog blivit lite vilsen under en tid. Det har skett så mycket nytt i mitt liv, med Isak och skola och båda två tillsammans. Jag har haft en riktigt bra period nu när vi skrivit C-uppsatsen. Inte stressat, vilket märks på hela min kropp, och börjat få perspektiv på mitt liv. Poletten trillade ner häromveckan när jag började läsa Ernst's bok Lyckan i det lilla, och efter att jag applicerat innehållet på mitt liv. På mig.
Små förändringar i mitt beteende och sätt att vara har gjort vardagen så mycket bättre. Gladare. Det är en trevligare ton på tillvaron.
Isak är ledig från föris idag och när han sov passade jag på att köra ett yogapass. Mitt första med Adriene (finns online). Det gav mycket. Inte bara fysiskt, utan psykiskt. Först tänkte jag "kom igen, vad är nästa position. Åh, långsamt det går. Måste man vara tyst..."
Sen koncentrerade jag mig och lät allt gå långsamt, även tankarna. Det var så skönt. Det blev lugnt i huvudet på något vis.
När jag var klar och bytt om på övervåningen vaknade Isak. Han sover ju ute, så jag tog in honom. Kunde inte motstå att lägga mig i sängen med honom en stund, jag märkte att han inte riktigt vaknat än.
Så här ligger vi nu, och jag känner bara en enorm tacksamhet för allt.
Kommentarer
Trackback
