Isak hade snubblat och slagit i huvudet i sandlådekanten på förskolan idag. Han hade nog sin livs största bula mitt i pannan. Pedagogerna tyckte synd om honom och de kändes som om de höll andan lite i väntan på min reaktion när jag fick se "hornet". Jag är inte den sortens mamma som oroar mig för bulor och skrapsår, klart jag tycker synd om Isak om han slår sig. Men sånt där "smått" är inget att bry sig i. Så vild som han är så är det minst ett skrapsår och bula om dagen.

Såna där saker kan ju förresten inte pedagogerna styra över heller, så man kan ju inte precis bli arg. Barn är barn.

Nu är det sovdags för Isak. Sen ska jag plugga någon timme innan det är soffdags. 

Vår soliga framsida, det har ju varit riktigt härligt vårväder nu några dagar. Underbart!