Om jag minns rätt så är det bara en praktikperiod kvar innan jag är färdig röntgensyrra, galet och häftigt på samma gång!

Nästa kurs börjar på måndag och det är en slags förberedande kurs inför C-uppsatsen, och det kan ju behövas. Jag har en tanke om vad jag vill skriva, men vi får se om lärarna finner ämnet lika intressant och "forskningsbart" som jag gör.

Det visar sig nästa ve.

I morgon ska Isak till förskolan mellan 9-13. Sambon lämnar och hämtar, vi tror det är bäst så eftersom det är han som varit med den här veckan. 

Idag var ju första dagen själv på föris för Isak och det gick rätt bra, förutom lite ilska efter lunchen och innan vilan. Men han var mer arg än ledsen (sambon gömde sig så han kunde rycka in om det skulle behövas), så det känns ju ändå okej. Det varade bara en kvart sen somnade han.

Hade Isak varit hysteriskt ledsen eller skrikit i 30-40 minuter, då hade jag nog tyckt att det var riktigt jobbigt. Men en kvart med mer arga tårar än ledsna så känns det okej, inte bra, men okej. 

Det är ju lite knasigt att både jag och sambon är hemma i morgon men Isak är på förskolan, men vi vill inte rucka på nya rutinerna nu. Så det får bli föris några timmar ändå.

Jag ska passa på att gå till kiropraktorn i Stinsen vid 12.30 och innan tänkte jag stanna till på polarn och pyret och köpa underställ i ull till Isak. De hade visst 3 för 2 nu, så man får passa på.

För er som inte varit på Sophiahemmet kan jag tala om att det är ett väldigt fint sjukhus, tycker jag. Jag gillar de gamla fönstrena och stora stentrapporna i byggnaden. På röntgen är det så fint i väntrummet med blommor i fönstrena och vita gardiner, vackra tavlor och statyer. Ingen riktig sjukhusmiljö utan en mer trevlig atmosfär. Och tänk så gammal byggnaden är! Ibland vill jag hoppa bakåt, långt i tiden, bara för att se hur allt gick till då. Med de första Sophia-systrarna. Det hade varit spännande.