I förrgår kom ett hus ut som vi gillade mycket, men det låg väldigt avsides så vi ville fundera lite innan vi ens beslutade om vi skulle gå på visningen eller inte. I dagsläget försvinner (säljs) många bostäder innan visning så vi vet ju att det gäller att ligga på om det ska bli något.

Vi pratade igenom saken igår, vägde för och nackdelar med bostadsorten. Är det rimligt att bosätta sig på landet innan jag pluggat klart (2h enkel väg till skolan)? Det skulle ju handla om knappt en termin och dessutom behöver jag inte vara i skolan varje dag. Så ja, det är rimligt om man jämför med alla fördelar med orten och huset. Ni skulle sett huset! Näst intill drömhuset! Många rum, öppen planlösning, stor tvättstuga, flera badrum varav ett eget till stora sovrummet. 

Imorse mailade jag mäklaren om att vi var intresserade, jag fick svaret att huset sålts - igår. . . . . . 

Vi var för långsamma, det känns som om det var meningen. Att läget inte var vad vi sökte, men huset... Det var precis vad vi sökte och något liknande närmare stan för samma pris går aldrig att få. 

Känns lite trist just nu, men jag vet att det kommer fler och vi var inte riktigt förberedda. 

Is i magen är det som gäller vid husköp, men det där med is och tålamod har jag aldrig varit bra på. 

Jag får leva på hoppet om "bättre lycka nästa gång" och att "den som väntar på något gott" inte behöver vänta alldeles för länge... 

Vad som gled oss ur händerna...