Isak tycker det är jättekul att ha honom här och vill gärna se vad han gör så fort han hör klorna förflyttas på golvet. Harry vill väldigt gärna vara precis där vi är, men börjar Isak bli närgången går han undan. Det är okej tycker jag, man behöver inte bli barnens gosedjur bara för att man är hund.

Isak startar ju oftast vår morgon vid 04.45-05.00 men i morse var det Harry som väckte oss 04.30. Han ville kräkas av någon anledning så jag fick gå ut med honom tre gånger och ge honom mat innan det var över. Vid 06 var alla duschade och påklädda här hemma och 06.15 åkte sambon till jobbet. Även om jag gärna sover vid samma tid så är morgontimmarna de bästa timmarna på hela dagen tycker jag. Då har jag som mest energi och får som mest gjort.

Nu till något helt annat....

I lördags blev Isak åtta månader. Det firade han med att ställa sig upp helt utan att hålla i sig. Han hukade sig och ställde sig upp igen innan han satte sig på rumpan - vilken kille! Tidigare har han bara släppt det han hållt sig i och stått någon sekund själv innan han satt sig ner. Jag vet att det är helt normalt och att alla barn gör detta någon gång under det första/andra året, men jag blir ändå så stolt över min plutt. Världens bästa bebis (säger jag helt opartiskt, hehe).

Hello, trötta ögon idag men glad ändå!