Paranoid glad lattemorsa

I morse tog jag och Isak pendeln till Karlberg för att titta när min gamla klass tig examen i Filadelfiakyrkan. Det var första gången Isak åkte pendel men det gick väldigt bra.

Som den rutinfasta person jag är åkte jag lite tidigare än nödvändigt så att Isak fick sova sin förmiddagslur på plats, för att minska risken att han skulle vakna för tidigt. Han sov nästan 1 1/2 h och precis innan ceremonin skulle börja väckte jag honom.  Det skulle spelas en hel del blåsinstrument så jag ville väcka honom innan första melodin kom, annars hade han nog blivit vettskrämd. 

Det var ju både röntgensyrror, syrror och tandhygienister mfl som tog examen, ceremonin skulle hålla på i 2 1/2 timme. Men som tur var gick röntgensyrrorna upp först på scenen så när Isak ledsnade efter bara en halvtimme (!) så gick jag ut och tog en promenad till Karlbergs slott. Där lekte vi en stund på gräset och Isak fick sin lunch, han råkade också äta upp en liten pinne (sin första)  innan jag han stoppa honom men jag hoppas den är lättsmält... Usch....

Nu är vi hemma sedan ett litet tag sen. Isak sover och jag har ätit sen lunch. Känner mig lite trött efter den här turen till stan. Det började ju så bra med att Isak somnade direkt när vi kom fram, jag gick då en långsam promenad i Vasaparken med en kaffe i handen, finklädd, som en riktig lattemorsa. Men innan vi klev på pendeln hem möttes vi av några missbrukare som ropade efter oss "Kommer ni direkt från Djursholm eller? Bor ni på Östermalm?" med en nedvärderande ton. Direkt blir jag så rädd att något ska hända Isak eller mig (för vem tar då hand om Isak på plats?). Så tänkte jag aldrig förut men nu kan jag ofta bli osäker på främmande människor och oroa mig för om de kommer att ställa till med något hemskt.
Så paranoid ska man inte vara, jag vet, men det får jag jobba bort med tiden.

Hur som helst...
Dagen har varit himla bra och jag är väldigt glad över att ha fått se mina (gamla) klasskamrater ta examen. Det är dom värda efter allt hårt arbete!







Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Amanda J Lundell

En del av mitt liv

RSS 2.0