Det är som om jag har världens största spärr att ta mig igenom, en spärr som är helt omöjlig att passera. Det är ju inte sant, men det känns så.

Jag bryr mig inte så värst mycket om andra tycker jag är smal eller plufsig, det är min egen känsla av vad som är bekvämt och inte som spelar roll. Just nu känner jag mig sjukt obekväm med att ha en mjuk otränad mage, lår, rumpa och sladdriga tjocka (nåja, inte så illa är det väl) armar. Det spelar ingen roll om det är graviditeten eller inte som orsakat denna dåliga kroppsform. Den känns obekväm hur som helst....

Men som sagt, jag kommer inte igång, jag äter godis som en råtta och hejdar mig inte för något. Så osunt det kan bli. Ca fem kilo vill jag gå ner, ska det vara så svårt?

Jag börjar känna att det är droppen, det är nog nu. Men sen då? Hur ska jag träna för att mammakroppen ska stärkas och magmusklerna gå ihop? Hur ska jag tänka för att hitta motivationen att bara köra på? 

Har ni några tips?

En mer fast och starkare kropp... och en gladare (över kroppen) Manda.