Jag brukar tänka att "Havet är stort nog att rymma allas våra sorger, hemligheter och glädje". Det kanske låter flummigt men man kan dela med sig av allt till havet om man vill. Jag vet inte hur många gånger jag känt att jag behövt en stund för mig själv och då satt mig vid vattnet och bara tittat ut. Efter en stund känns det som om man ventilerat och fått rensa tankarna lite, sen är man redo att komma tillbaka till verkligheten igen.