Hinder

Jag har några saker som hindrar mig i livet, men som bara beror på mitt egen psyke.

Det finns nämligen tre saker jag är extremt rädd för:
- Höjder
- Myror 
- Mörker

Jag är höjdrädd på så vis att jag får svindel och tror att marken ska rasa när jag ex är på tredje våningen i Täby C och ser över kanten. Eller om jag går i ståltrappor (ni vet såna där som man ser rakt igenom?) så tror jag att jag ska ramla rakt igenom. Att flyga har jag inga problem med, även om jag har respekt för höjden. Men att stå inne på NK på översta våningen och titta ner utanför räcket, eller ens gå för nära, det gör jag inte i första taget. Det skapar hjärtklappning...

Myror gör mig kanske ännu mer panikslagen, konstigt nog. Svartmyror är okej, men alla sorter som kan spruta syra eller bita får mig att må riktigt dåligt. Allra helst när man ser många på samma gång. Jag blir svettig, får hjärtklappningar och kan inte stå still, kunde jag flyga skulle jag göra det för att slippa rädslan av att myrorna ska krypa upp på mig. Vidrigt!

Mörker gör mig så fruktansvärt osäker. Det får mig att känna mig iakttagen och skapar en känsla av att jag närsomhelst ska upptäcka någon annan inbjuden människa i mörkret. Det är till och med så illa att jag knappt kan låta Isak sova i sin säng när jag är själv hemma, för jag inbillar mig att någon ska röva bort honom i mörkret. Jag får panik av det helt enkelt! 
Mörker och skog är en annan kombination jag avskyr. Eller skogen, själv, överhuvudtaget känns hemskt. Trots att jag är uppvuxen med skogen runt knuten skulle jag aldrig gå en promenad i skogen själv, tänk om jag blir överfallen av...en människa eller en björn! 
Usch säger jag bara... 

Dessa tre, allra helst den sista punkten, får mig att må så himla dåligt! Jag borde kanske gå i terapi för det, för det gör mig panikslagen emellanåt. Jag sover alltid med en lampa tänd om jag är själv, och alla fingrar, tår och öron under täcket. Med Isak intill mig kan åtminstånde huvudet vara utanför täcket... 

Det blev ju inte bättre efter att vi hade inbrottsförsök i somras heller. Den eller de lyckades inte ta sig in. Men ändå... Så kränkande att någon varit och bökat på vår dörr för att komma in å sno saker. 
Riktigt riktigt vidrigt!

Nä, iväg med er nu hjärnspöken och andra ovälkomna tankar och varelser. Vill somna lugnt och tryggt inatt. 




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Amanda J Lundell

En del av mitt liv

RSS 2.0