Det kom ett erbjudande...

Igår fick jag ett erbjudande om sommarjobb. Jag hade egentligen tänkt vara mammaledig hela sommaren eftersom jag sen börjar plugga (mitt sista år) och sen är det ju jobb "för resten av livet" som gäller. Känns dumt att inte ta vara på tiden hemma med Isak då.

Samtidigt kan jag förmodligen ge förslag och välja lite själv hur mycket och vilka veckor, ungefär, som det skulle passa mig. Så då tänker jag att det kanske inte skulle vara så dumt att jobba lite ändå. Men bara lite. Om sambon är hemma mes Isak.

Jag vill inte sluta amma helt under sommaren, men oavsett jobb eller inte så tror jag att amningen kommer vara med som en bonus eftersom han då är så stor att han äter mer vanlig mat. Är jag borta lite så kan jag ju pumpa ut något amningsmål så att sambon kan ge.

Vi ska diskutera den här jobbfrågan lite mer här hemma, väga för och nackdelar, föräldrapeng mot lön. 

Spontant igår så kände jag först "Nej, jag vill inte var ifrån min bebis - någonsin." För jag har sådan separationsångest från Isak. Jag har åkt till Ica i närheten en gång utan honom (borta ca 20 min) och till pizzerian en bit bort (borta ca 15 min) men det är i stort sett all tid jag haft utan honom.
Jag blir knäpp, orolig och känner en otrolig panik inombords av tanken på att inte vara nära honom.
Men i sommar är han äldre och jag tänker att det är bra för mig att vänja av lite, så därför vore det kanske inte så dumt att jobba, bara lite, så kan sambon och Isak hänga lite.  

Vi får se, det hänger lite på hur jag får styra min arbetstid plus ekonomin. 

God morgon förresten ☺️




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Amanda J Lundell

En del av mitt liv

RSS 2.0