Bättre sent än aldrig...

Åh, äntligen tittade solen fram... Som jag har längtat.
Isak och jag tog en promenad för att få njuta lite extra. Stackars barn, han är ju född i en period då det bara blir mörkare och mörkare, och även om det numera blir ljusare och ljusare så har det ju varit så mulet att det känts mörkt ändå. Han blir väll alldeles bländad av allt solljus som reflekteras i snön.

Skämt å sido... 
Äntligen fredag... I helgen ska vi träffa släkten, det ska bli kul. 





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Amanda J Lundell

En del av mitt liv

RSS 2.0