Det är så härligt att vi går mot sommaren och har "allt framför oss" som man brukar säga. Jag och min mammavän dagdrömde och längtade i vintras till fina vårdagar då man bara kunde ta en tunn jacka till promenaden och slippa klä på bebisarna massa kläder - och nu är vi där! Vi klarade vintern! Helt fantastiskt!

I morgon ska jag träffa min mammavän + dotter och förmodligen går vi en långpromenad. Jag skulle behöva trappa ner på go'sakerna och trappa upp träningen. Nu har jag stått stilla på 61,3 i kanske tre veckor, fast jag är glad att jag inte gått upp ändå så mycket strunt som jag stoppat i mig den senaste tiden.

I slutet av veckan blir det förmodligen en tripp till sommarstugan igen, ev med övernattning. Längtar redan. Det är ett av paradisen på jorden för mig. Tv och rinnande vatten existerar inte (fast idag kompenserar väl paddor/mobiler/datorer för tv rätt bra om man så önskar) och allt känns lugnt och stilla därute. Vädret blir liksom det centrala när man är där, det blir mer påtagligt eftersom husen inte är så stora. Är det sol så känner man verkligen att det är sol, för då är man ute och grejar, solar och leker - det finns obegränsat med yta. Men regnar det så samlas alla inomhus, det blir trångt (men oftast mysigt) och all rörelse sker på väldigt liten yta. Samspelet och tålamodet mellan alla prövas ordentligt. Men det är som det alltid varit, och som det förmodligen kommer fortsätta vara ett tag till framföver. ☺️

När vi var i sommarstugan igår, bad jag sambon fota mig när jag gungade. 

Såhär blev resultatet (plus en till bild). 😄 

Päronrumpa!