Det är emellanåt fruktansvärt, ett rent helvete faktiskt. Det känns som om jag är satt i karantän, att livet stannat och som att allt bara är ett fruktansvärt ekorrhjul där jag trampar runt - utan mål och resultat. Dom stunderna kan jag inte längre föreställa mig vår bebis i mina armar. Det är helt blockerat!

En stund senare känns allt bättre och jag bara njuter av graviditeten och av att få vara med om något så speciellt. När han buffar och bökar därinne så påminns jag om hur mycket jag tycker om honom, redan, och hela kroppen fylls med kärlek. Då känns det värt all väntan och ett lugn sprider sig.

Sen börjar jag längta efter vår son, massor... Så mycket att jag hamnar på ruta ett igen och får panik över att inte kunna skynda på allt och bara starta förlossningen. Och sen, efter en stund, känns det bättre igen... 

Emellanåt tror jag att jag blivit knäpp när humöret och känslorna pendlar såhär. Men det är väll kanske också rätt naturligt att bli såhär kluven mot slutet.

Här är hur som helst fyra måsten i mitt liv just nu. 

1. Jag har börjat ha inbakad fläta jämt. Minsta hårstrå hängandes i ansiktet och jag blir tokig!

2. Min vita amningskudde från Rätt start. Den ligger numera i soffan, redo att placeras mellan knäna när det är dags att vila en stund.

3. Jag har oftast klänning på mig, av flera orsaker. Dels för att man slipper resår runt magen och dels för att det är svalt. Jag är som ett levande kärnkraftverk - som sambon brukar säga. Klänningen på bilden är från H&M och är i ett väldigt svalt material. Tummen upp!

4. Förmodligen är jag den enda tjejen på jorden som (tidigare) aldrig sett ett avsnitt av Sex and the City. Men nu är jag inne på säsong tre och siktar på att se klart alla säsonger under hösten och avsluta med filmen.