Jag förstod att en bebis skulle förändra min vardag och alla dagsrurtiner jag tidigare haft. Jag förstod att det skulle bli en omtumlande första tid, och det är det - minst sagt.

Vår lilla kille är supersnuttig och sitter som klister på mig, och när han somnat efter amningen vill han fortsätta ligga kvar. Faktum är att han knappt sover alls om man lägger honom någonannanstans. Så vi sitter ihop just nu! 

Det är lite knepigt eftersom man helt plötsligt blir rätt begränsad, ett toabesök kan numera få vänta två timmar eftersom jag inte vågar störa lillen i sin sömn.

Men det är förstås också mysigt. Jag kan inte sluta titta på hans små söta plutläppar, små perfekta öron och dom spretande tårna. 

Han har haft några riktiga vakenstunder idag. Då tittar han sig omkring och rör på läpparna som om han pratar med mig, fast tyst. Det är underbart. Då smälter hjärtat. 

Den här fina "mor och barn-buketten" fick vi igår. Det blå bandet ska symbolisera navelsträngen.