Hej på er!
Idag blir vår lillkille tre veckor!
Tre veckor känns som en lång tid, det är ju nästan en månad! Förlossningen känns också långt borta, så tre veckor är mycket, fast samtidigt är det ingenting. Isaks behov just nu är ju fortfarande att äta, sova och få blöjan bytt om vartannat. Och så lite (mycket) närhet och kärlek på det.
Även om jag försöker skapa någon rutin vad det gäller sovandet och ammandet så är det ju Isak som styr allt ändå - och jag får rätta in mig i ledet.
Jag har varit så trött om kvällarna att jag gått och lagt mig med Isak vid åtta. Det är tidigt, men det är också Isaks bästa sovtimmar om han inte har ont i magen, dunderbajsar eller kaskadkräks - för då vaknar han och har svårt att komma till ro.
Om inget av ovanstående inträffat kan han sova till tolv, så det innebär runt fyra timmars sömn för mig - i sträck. Dom timmarna är värda mycket för efter tolv sover han kanske två timmar (tre om man har tur), sen vill han amma och efter det vaknar han en gång i timmen och vill amma. På morgonkvisten blir det till och med en gång i halvtimmen.
Såhär ser alltså en bra natt ut.
Igårkväll sov han redan när vi gick och la oss, så jag testade lägga honom i babynestet i vår sång, han brukar vakna rätt fort när man lägger honom där men jag måste ju testa och öva honom. Han sov i nestet i en hel timme, vilket är rekord, men jag kunde inte sova. Så fort han ligger någon annanstans (vilket inte är så ofta) så blir jag helt hispig och kan inte slappna av. Sover han i min famn, oavsett om det är dag eller natt, så känner jag av hans små rörelser och hör hans små ljud innan de hinner bli någon större gråtfest av det. Det känns tryggt på något vis. Men ligger han i nestet eller i vagnen blir jag tom och tappar kontakten, känns det som.
Egentligen är det ju inte värre än att han börjar skrika och att jag då tar upp honom. Men jag vet också att det är svårt att få honom att komma till ro och somna om, om han väl vaknat i sin "sömnperiod". Somnar han inte om så blir han övertrött och sen är det gnällfest på riktigt, så ut det perspektivet vill jag ju bara att han sover i min famn - för där sover han bäst.
Det är alltså inte så himla lätt. Om jag ska öva honom (och mig) att sova själv så innebär det förmodligen ett par dagar (veckor?) med extra mycket gnäll och en trött mamma. Men å andra sidan, om jag aldrig biter i det sura äpplet kommer han ju ligga i vår säng tills han är sju - och så kan vi ju inte ha det.
Hur gör man? Tips?
Sprattel sprattel...
