Drömmen om att bli en bläckfisk...

"Det är inte så lätt det här, men jag gör så gott jag kan. Vi är ju nya på det här, både du och jag, så vi får prova oss fram."
Så sa en bekant som blev mamma för första gången i våras till sin bebis. Jag tycker det var bra sagt, och försöker tänka så jag med. Ibland går det bra, ibland går det mindre bra...

Isak fick ont i magen natten mellan lördag och söndag och sov därför nästan ingenting, och inte jag heller. Söndagen var han missnöjd och det gick inte att få ordning på äta/sova/vaken-intervallerna - dessutom kaskadkräktes han flera gånger under dagen. Natten till måndag var lite bättre men natten till idag har varit lååång, och det blev inte mer än två timmar sömn. Småbarnslivet delux! ;)

Han började med D-droppar i torsdags som vi fick från BVC-sköterskan och dessa är oljebaserade. Jag läste någonstans att vissa barn reagerar på oljan i form av magknip så igår började vi ge honom vattenbaserade D-droppar och även magdroppar. Magdropparna ska göra gaserna (bubblorna) mindre så att de gör mindre ont. Även om han sovit rätt dåligt senaste två dygnen så märker jag att magknipen blivit färre sedan vi började med dropparna. Så det är ju jättebra. Ska köra med dropparna ett par dagar och sedan sluta med dem så får vi se om det blir någon skillnad. 

Nu sover han i min famn - första långa sovperioden på hela dagen. Tidigare idag har han sovit 10-15 min åt gången, men nu har han sovit i min famn en timme. Underbart! Han blir så mycket mer medgörlig när han sover och äter mer som han borde.

Jag önskar att jag vore en bläckfisk så jag kunde göra saker samtidigt som jag vaggar honom i famnen. Det vore mer än praktiskt! Han vill ju vara så nära och när jag tittar på honom blir jag tokig av all kärlek. Jag vill krama honom hårt och pussa honom hysteriskt, men jag får lugna mig.

Bärsele vore ju ett alternativ kan man tycka. Då är han nära och jag får händerna fria. Det vi lånat är av märket babybjörn men han känns alldeles för liten för det. Även om det är inspänt på minsta så sitter han liksom som en hösäck där i, och det ser inte bekvämt ut - eller bra för hans rygg.
En bärsjal kanske skulle passa bättre, så det ska jag låna en av en vän. Det vore ju toppen om det funkade. 

Min lilla stjärna! 





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Amanda J Lundell

En del av mitt liv

RSS 2.0