Många har tipsat mig om att sova när bebisen sover på dagen, men det går inte. Jag kan inte komma ner i varv på det viset dagtid. Likaså på mornarna. Natten har varit sådär, klockan är strax efter sju och Isak sover intill mig i sängen - så varför sover inte jag? 

Det spelar ingen roll om jag är dödstrött morgontid eller inte, det går inte att sova. Visserligen sover ju inte Isak speciellt mycket under morgontimmarna heller, men ändå. Det borde vara som att slå av en strömbrytare: när han somnar så somnar jag.

Antar att hormonet som flödar i min kropp som gör att man ska orka med sömnlösa nätter bara sprutar ur maskineriet. Hormonet (oxytocin?) tillsammans med min vanliga "morgonpigghet" är en dålig kombo för sömnen.

En liten kille i pyjamas som ligger inkilad mellan mig, täcken och kuddar. 

Han snörvlade och hostade så på morgonen att jag försökte palla upp honom i lutande ställning. Det slutade med att också jag lutade med honom i famnen och när jag vaknade låg han (fortfarande i min famn) i mitten av min del av sängen och jag låg ute på kanten. Hur är det möjligt?