Innan Isak föddes var löven fortfarande gröna och luften ljummen här i Viby, det är i alla fall så jag minns det. Men en och en halv vecka senare, idag, tar jag en promenad med lillkillen i vagnen och Harry bredvid, som är på besök idag, och nästan hela vägen går jag och tittar på Isak som ligger och kisar i vagnen. Men så tittar jag upp, och faktiskt ser mig omkring och då slår det mig - löven är gula och röda. Inte på alla träd, men på många. Det är ju höst!

Soffan här hemma har varit den plats jag spenderat mest tid de senaste dagarna, och trots att den är vänd ut mot fönstrena och att det därute finns en hel kulle med träd, och löv i olika nyanser, har jag helt missat att hösten faktiskt är här.

Det får mig att undra: Var har jag varit den senaste tiden?

Snacka om att bebisbubblan faktiskt existerar! 

En ätande Isak och en vakande/sovande Harry. 

Sen Isak kom vill Harry vara så nära att han nästan gräver sig ner i soffan för att komma tillräckligt nära. Men han är duktig, för när jag säger "Nu räcker det" eller "Gå och lägg dig" så gör han det.