Efter det blev det en fika i Kaknästornet, där har jag inte varit på många år. Jag har en otrolig respekt för höjder (lite höjdrädd med andra ord) så jag stod stel som en pinne medan hissen tog oss upp till trettionde våningen. När man ska åka så där många våningar oroar jag mig att hissen ska gå sönder och störta ner. 

Utsikten, väl däruppe, var i alla fall häftig - och värd hissturen.