På bristningsgränsen?

Hej på er
 
Innan jul hade jag kommit in i en riktigt dålig cirkel. Träningen blev det inte mycket av och mitt sug efter godis och framförallt chips ökade. När jag stod med chipspåsen i handen på ICA tänkte jag inte längre "ska jag verkligen"... Jag tänkte bara "jag är sugen, jag vill ha"! Så jag kom fram till att efter nyår fick det vara nog, då skulle jag nollställa mig själv och skippa allt chips och godis. I början var det lätt för jag behövde inte ens fundera när jag gick förbi chipshyllan i affären, jag visste att svaret var "Nej, ingen påse ska med oss hem". Lätt som en plätt!
Men nu, senaste veckan, har jag blivit så sugen på vissa saker att jag snart bryter ihop. Jag drömmer om en del chipssorter och fantiserar om lakris.
 
Å ena sidan skulle jag kunna börja äta godis och sånt igen, men mer kontrollerat, å andra sidan: Ska jag inte klara av att hålla ut mer än en månad? Va? Bara den tanken är ju skamlig, hur kan jag vara så beroende av sådant skräp?
 
Jag vet inte hur det här ska sluta, men här nedan ser ni vad jag längtar efter mest. På första plats kommer gröna röret, på andra plats kommer salta bomberna och på delad tredjeplats kommer resten.
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Amanda J Lundell

En del av mitt liv

RSS 2.0