Nu sover han i min famn hemma.

Längdkurvan såg fin ut, och även huvudmåttet, men viktkurvan hade planar ut rejält. Den kan göra det vid tre månaders ålder, men det här var på gränsen sa BVC-sköterskan. Så nu har vi bokat in en extra vägningskontroll i början av januari och tills dess ska jag pumpa ut lite bröstmjölk som något mål och se hur länge han står sig på det. Om han står sig längre på den samlade mängden bla. Så här i efterhand känns det som jag glömt allt vad sköterskan sa om varför jag skulle pumpa... Jäkla hormoner.

Går han inte upp som han ska nu eller blir missnöjd så måste jag börja ge något mål med tillägg, alltså bröstmjölksersättning. 

Av någon anledning känns detta som en mardröm. Hemskt. Jag vill så gärna kunna mata mitt barn fullt ut med min egna mjölk. Jag vill inte gå miste om de mysiga stunderna som amningen ger. Även om vi kan sitta nära, hud mot hud, även med flaska så känns det inte likadant. Jag hoppas av hela mitt hjärta att detta vänder. 

Lite ledsen känner jag mig faktiskt efter detta BVC-besök.