I det här inlägget tänkte jag berätta lite kort om hur det var att plussa och tiden innan. 

I en-två veckor innan själv plusset på graviditetstestet anade jag något, men jag var absolut inte säker. Det som gjorde mig misstänksam var att jag vaknade en gång varje natt, alltid samma tid (04.00), och kunde inte somna om. Med tiden blev jag kissnödig just den tiden och fick besöka toaletten, i vanliga fall sover jag hela nätterna. Förutom detta var jag mer hungrig om dagarna och åt alltid en drös mackor eller fil på kvällen - trots att jag ätit en rejäl middag. 

Jag kunde koppla detta till en eventuell graviditet eftersom jag varit gravid tidigare (men det är en annan historia) men såklart var jag inte säker. 

När mensen var sen tre dagar köpte jag ett graviditetstest, medan jag väntade på resultatet höll jag andan. Jag hoppades så på ett plus, men vågade inte tro något. När jag såg plusset minns jag att ögonen tårades och att jag bara satt och stirrade på stickan, lyckan var enorm med det var samtidigt svårt att ta in. Jag var ensam hemma men så fort jag kom ut bland folk ville jag bara skrika ut min lycka och stolthet (men gjorde det inte). För jag kände mig verkligen så stolt!

Trots att jag visste hur liten det lilla livet i magen var så ville jag klappa och hålla om magen - där inne låg ju ett litet mirakel. Redan så älskad!

Vår bebis första snuttefilt.

Låt er inte luras av de blåa ränderna,

den köptes innan det ens var möjligt

att se kön på bebisen.