Aloevera
Första gången jag kom i kontakt med aloevera-växten var när jag som liten var med familjen i Spanien. Jag var nog runt 8 år och både jag och min syster hade bränt oss under dagen på stranden, inte farligt mycket, men vi var röda (vilket vi lätt blir).
Under kvällen gick familjen till en bar vi kallar Symaskinsbaren, där jobbade/jobbar en kvinna som tipsade om aloevera efter att man bränt sig. Hon sa att växten fanns ute längs gatorna, i rabatterna, så vi gick ut för att leta.
Vi kom tillslut tillbaka med rätt växt, vi tog faktiskt fel en gång, och hon skar sedan upp ett blad på längden. Växtens saft drog hon mot våra axlar, och det kändes faktiskt bättre.
Mamma hade sedan två plantor hemma i Sverige som fick växa i två krukor. Det blev så många skott att krukorna nästan svämmade över tillslut.
Jag tog två skott/knippen (vad kallar man dom?) av henne och dom har fått växa i varsin kruka.
De har med tiden vuxit upp många skott /knippen/blad bredvid, och även fast jag använde många blad i våras, nästan länsade krukorna (som mjukgörande till händerna), så har dom vuxit till sig snabbt igen.
Det är verkligen en kul växt att ha hemma.
Jag har funderat på om det går att göra sånt där aloevera-vatten själv, som de säljer i butikerna nu. Är det bara att ha i "köttet" i lite vatten tro?
Ska googla det senare tror jag... :)
Kommentarer
Trackback
