Kultur eller idioti?

Två män hoppar av pendeln, jag står vid sidan av dörren men är på väg på. Ena mannen böjer sig fram mot mitt ena öra, plutar med läpparna och smackar högt, innan han ryggar tillbaka igen. Den andre mannen säger något på ett språk jag inte förstår, men jag märker att det är menat åt eller om mig.
De verkade inte berusade ska jag tillägga.

Först blev jag bara äcklad, sedan arg men därefter började jag fundera på om det handlade om kultur. För de båda männen kanske det är fullständigt normalt att kyssas i luften mot kvinnor de inte känner, men för mig är det INTE normalt eller kultur.


Handlar det om att förnedra eller skoja?

Kvinnosynen i vissa länder är enligt min, och säkert många andras, mening fortfarande otroligt omodern och hemsk.
För en del är det normalt att männen talar "ner" kvinnorna: avbryter, förnedrar deras åsikter, sätter upp orimliga regler och krav (ex. se aldrig en annan man i ögonen) och straffar dem.
I min värd är det inte okej att med flit behandla någon på ett sådant sätt att de tar illa vid sig, förminskas eller förnedras. Vare sig man eller kvinna!
Om fallet var sådant med dessa män, att de ville förnedra mig så kan jag säga att jag har mycket mera skinn på näsan än så!

MEN.... Ville de bara skoja med mig så måste jag erkänna att jag inte är bekant med den sortens humor, därför tyckte jag inte att det var det minsta roligt!

En sista gissning om motivet till luftkyssen är: Kan det ha varit en flirt?
Kände den ena mannen att han absolut ville ge mig en puss?
Tyvärr gick jag inte igång det minsta på den inbjudan.
Faktum är att jag har svårt att tro att någon gör det!


Folk känner sig kränkta allt för lätt idag känns det som, man är så känslig för påhopp och ska hela tiden hitta något som kan tänkas kränka både den en å den andre: homosexuell eller inte, tjej eller kille eller någon av de andra kategorierna.

Jag blev som sagt inte alls kränkt av mannens lilla luftkyss, däremot äcklad och för hans del är han numera idiotstämplad, oavsett om beteendet berodde på en annan kultur.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Amanda J Lundell

En del av mitt liv

RSS 2.0