Idag skulle min älskade farmor fyllt 92 år!
Jag önskar att vi kunde fira hennes födelsedag tillsammans, men vi är på olika sidor av livets gräns.

Jag ärvde en pälskappa av min farmor, men som måste sys in (vilket jag inte gjort). Så därför har jag en pälshatt på mig istället, där innerfodret som är köpt på NK faktiskt tillhörde henne.

Jag saknar henne. Den oändliga omtanken, kärleken och hennes mat - farmors mat!

Jag brukar tänka att hon, som alltid varit hundvakt på dagarna, nu tar hand om alla hundar vi haft i familjen. De som är på hennes sida av gränsen.
Där steker hon sina underbara pannkakor till hundarna och går skogspromenader för att plocka svamp och bär.
Dom har det bra, allihop!

En annan dag ska jag äta pannkakor med farmor igen, men det får dröja ett tag - så är livet.