Tidigare i sommar har jag knappt varit själv en minut, känns det som. Det har varit familj och vänner runt omkring hela tiden. Men nu när den normala vardagen börjat för en del känner jag mig helt plötsligt så sällskapssjuk och instängd när jag är hemma. De timmar jag är ensam i lägenheten blir jag knäpp! Jag vill ha sällskap hela tiden, annars går jag på tomgång och gör det jag borde i allt för långsam takt.

Som tur är ska vi på kalas ikväll och efter det ska hunden Harry stanna hos oss till fredag. Det kommer nog få mig att bli lite lugnare och mer effektiv!



Btw, det är nog dags att klippa håret lite ser jag på bilden. Det är rätt slitet efter allt solande och badande, och dessutom börjar det kännas för långt.